Annons

Rundvisningarna på fabriken görs av pensionerade fabriksarbetare. Flera av dem ser ut att vara över 80 år. Sam Splear är den yngste. Han har precis gått i pension efter 39 år i företaget. Även hans son jobbar här sedan 15 år tillbaka. Foto: Hans Dahlgren

Hemligt, hemligt hos John Deere

Usa-resan rullar vidare. I dag var det dags för en rundttur i John Deeres tröskfabrik i Moline. Men till min och er läsares besvikelse var det totalt fotoförbud i fabriken.

Guiden på John Deeres fabrik för S-seriens tröskor i Moline, var väldigt tydlig. Förutom totalt fotoförbud var det tre frågor som aldrig skulle få svar:

* Hur många tröskor tillverkas per dag/månad/år?

* Vad har fabriksarbetarna för löner?

* Vilka framtida produkter är på gång?

Informationen om lönerna kanske jag hade klarat mig utan, men det andra hade ju varit lite kul att veta. Nåja, de anställda verkade väldigt nöjda i alla fall. Det var på något sätt en gemytlig stämning i de enorma, och då menar jag enorma fabrikslokalerna.

Anläggningen är på runt 100 hektar, varav 38 hektar är under tak. Fabriken har 2 200 anställda som jobbar tvåskift fem till sex dagar i veckan.

Väntetid

Inga tröskor byggs förrän de är beställda. I dag är det en väntetid på ungefär nio månader. När väl den första plåtbiten börjat bearbetas tar det 10-14 dagar innan den färdiga tröskan rullar ut i andra änden av lokalerna.

I början av fabriken står rad efter rad med laserskärmaskiner som skär ut delar till tröskan från stora ark av plåt. Överallt ligger de olika beståndsdelarna som allt eftersom monteras ihop. Ju längre in i fabriken man kommer desto större har delarna vuxit sig och allt fler delar börjar kännas igen till utseendet.  

Svetsfogar från Göteborg  

Många av svetsarbetena sker med robotar men fortfarande finns det här och var manuella svetsare. Jag berättade att svetsfogarna kommer från ESAB i Göteborg.

Av det okända antalet färdiga tröskor rullar 60 procent på lastbilar för leverans i Nordamerika, 40 procent körs upp på tåg för vidare transport till hamnen i Baltimore och ut i världen.

Hans Dahlgren
Teknikredaktör ATL
Annons
Redaktionsbloggen
12:19 - fredag 4 juli 2014

Min Almedalsvistelse lider mot sitt slut och jag kommer inte att vara på plats för de tre sista partiledartalen. Med undantag av Miljöpartiets Östersjöutspel i onsdags har det inte sagts flasklock från högre politiska nivåer om lantbruket. Men det var inte heller väntat, det är inte ett politikområde som intresserar de flesta svenska partiledare, eller partier i någon högre grad.

Att Miljöpartiet är det enda partiet som hittills lyft jordbruket till högsta nivå är inte förvånande. Jordbrukspolitik och miljöpolitik är kraftigt överlappande sfärer. Det andra riksdagsparti där det finns en rimlig chans att lantbruket får utrymme på partiledarnivå är Centerpartiet.

I det rullande schema som gäller för partiledartalen har Annie Lööf i år den otacksamma sista dagen på söndag. Det ger inte bara mindre publik då många gör som jag och åker hem i dag. Det ger också mindre utrymme för utspel då talet inte hålls på kvällen utan mitt på dagen och effektivt avslutar Almedalsveckan.

Chansen för några större markeringar från Centerhåll minskar också av att Alliansen presenterat sina stora satsningar gemensamt. Kristdemokraternas ensamma vallöfte i måndags var mer gymnastik i skolan, och Fredrik Reinfeldt lade mest tid på att tala för Alliansambitionen "Sverigebygget".

Det betyder inte nödvändigtvis att Annie Lööf följer samma strategi. Hon kan välja att presentera något som gör Centerpartiet till ett tydligare alternativ inom Alliansen. Opinionsframgångarna sedan EU-valet kan ha gett självförtroende för det. Senast på söndag vet vi.

Sara Johansson
Politisk reporter på ATL
Annons
9:26 - fredag 4 juli 2014
Fredrik Reinfeldt. Foto: Martina Huber, Regeringskansliet.

Fredrik Reinfeldt lyfte i sitt Almedalental Alliansregeringens ambitioner för utökat bostadsbyggande. Han vill att de offentliga markägarna ska tillåta mer bostäder på sina ägor. Moderatledaren nämnde särskilt universiteten.

Uppsala universitets akademiförvaltning är Sveriges största enskilda jordbruksförvaltning med över 14 000 hektar mark som arrenderas ut till 41 gårdsarrenden och 153 sidoarrenden.


Statsministern slog också i sitt tal fast att behovet av nya bostäder ska kunna övertrumfa hänsyn till faktorer som miljö och riksintressen. Frågan är om det gäller även behovet av livsmedelsproduktion. Det får plats mycket hus på 14 000 hektar.

Sara Johansson
Politisk reporter på ATL
17:39 - torsdag 3 juli 2014

Inför kvällens partiledartal av Fredrik Reinfeldt lägger jag till en del i ATL:s nyktra dryckesspel. Spelet är ju utformat för att sannolikheten att man måste dricka ska vara så låg som möjligt. Och efter att lyssnat på fyra tal, och tittat på de regntunga skyarna över Almedalen i eftermiddag, så dristar jag mig att lova att tillägget inte kommer att tvinga fram en enda droppe alkohol.

Drick om partiledaren INTE säger något om vädret, med antydan om att antingen hens parti har påverkat vädergudarna, eller att det stör/gläder partiets motståndare.

Sedan tidigare ingår i dryckesspelet att man ska dricka om partiledaren inte heller säger något som reaktion på Feministiskt Initiativs framgångar. Moderatkvinnorna gör i alla fall sitt bästa för att reclaima rosa från FI. De hade tur med vädret på Moderaternas dag, deras skära regnjackor hade kanske inte haft lika hög omsättning i strålande solsken.

Sara Johansson
Politisk reporter på ATL
15:34 - onsdag 2 juli 2014
Från vänster: Helena Jonsson, ordförande LRF, Maria Gardfjell, MP i Uppsala, Anna-Caren Säterberg, S i Åre, Katarina Erlingson, C i Region Skåne, Harald Hjalmarsson, M i Västervik och Sakarias Winberg, KD i Leksand.

I går eftermiddag var jag på ett LRF-seminarium som ställde frågan "Är Sverige är större än storstaden?" (Frågor som ställs i Almedalen är alltid retoriska, gammalt djungelordspråk). Efter den första halvan som främst ägnades åt att lyssna på två storstockholmare tillika opinionsexperter som dissade Södermalmsbors intresse för mat, tog LRF:s ordförande Helena Jonsson och hennes politiska råd över. Rådet består av kommunal- och/eller regionpolitiker från samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna.

Flera saker var slående med det samtalet. Att det var ett samtal, och inte en valdebatt var en sak. Ingen av deltagarna tog tillfället i akt att hacka på någon av de andra deltagarnas partiers politik. Självklart måste politiker kunna kritisera varandra, men allt för ofta låter det som inövade tjyvnyp för att ta en billig poäng. Den tendensen försvagas inte ett valår, tvärtom.

Men kommun- och regionpolitikerna i LRF:s politiska råd ägnade sig inte åt sådant. Deras diskussion var så vänlig och samstämmig att Katarina Erlingson, centerpartistiskt regionråd i Skåne, nästan bad om ursäkt när hon pratade om några förslag för levande landsbygd som var uppenbart borgerliga till sin natur. "Det känns riktigt politiskt att säga."

Kanske beror det på att deltagandet i LRF:s politiska råd (Som initierades efter ett tips från Maria Gardfjell, miljöpartistiskt kommunalråd i Uppsala) gjort att politikerna lärt känna varandra och därmed gjort dem mindre benägna att gå till attack. Att region- och kommunalpolitiker är mer vana vid att samarbeta över blockgränserna än riksdagspolitiker bidrar antagligen också.

En annan anmärkningsvärd sak med samtalet var att de deltagande politikerna, alla från kommuner eller regioner med starka lantbruks- och landsbygdsinslag, inte heller var intresserade av att håna surdegs-, korv- och odlingsintresset i Stockholms innerstad. Den urbana medelklassen kanske inte har jättekoll på hur mjölken de handlar på Ica blir till, men har de ett matintresse är det en plats att börja inlärningen på.

Sara Johansson
Politisk reporter på ATL
18:01 - tisdag 1 juli 2014
Performanceverket Convoy har något med årets kulturhuvudstad Umeå och vårt gemensamma ansvar för en hållbar utveckling att göra.

Det är hård konkurrens om uppmärksamheten under Almedalsveckan. För de stora är det lätt, riksdagspartierna har huvudscenen för sig själva en kväll var och är man partitopp så är man välkommen överallt. Men för alla andra är det andra medel som måste till för att nå ut, och bästa i fall fram, med ett budskap.


Vid tolv i dag skulle Biodlarna ha en flashmob på Donners plats. De hade försett ett 60-tal människor med biodlarslöjor som de på givet tecken skulle ta på sig för att sedan utföra en liten scen med ett döende bi.

Donners plats är antagligen den mest trafikerade platsen i hela Visby under Almedalsveckan. Där finns ett litet podium som framförallt småpartier abonnerar, och alla aktivister som vill träffa så många ögon och öron som möjligt gör rätt i att ta en sväng förbi det lilla torget där flera gator strålar samman som blodådror till ett hjärta.  

Så tänkte nog Biodlarna. Så tänkte även Fältbiologerna, som skulle göra sitt sedvanliga Klimatskrik. Asylstafetten tog vägarna förbi, liksom någon slags barnkorståg med oklart uppsåt. Samtidigt höll Gudrun Schyman sin dagliga press- och beundrarträff efter Feministiskt Initiativs timma på scenen. Där hade nu partiet Enhet börjat tala för allmän basinkomst.  

Så det var minst sagt trångt när det dök upp en rad med vitklädda människor med vita barnvagnar med gräs i. En man med en biodlarslöja i handen frågade en av de vitklädda vad de gjorde. "Vi är en konstinstallation." "Det är vi med." Sedan började de diskutera vem som skulle informera vem.

Sara Johansson
Politisk reporter på ATL
Etiketter: Almedalen 2014

Bloggare

Frida Jonson
Webbreporter
Hans Dahlgren
Bloggar om teknik
Anja Thorsén
Webbredaktör
Sara Johansson
Reporter

Bloggarkiv

down 2013

down 2011