Nytänkande ger fler djurbönder
Det är alltid intressant med återkoppling på vad man skriver, så tack till alla er som hör av er. I går fick jag ett mejl från Anna Kristoffersson, engagerad animalieproducent i Veberöd, apropå det jag skrev i ledaren i fredags om svårigheterna för den som vill bli mjölkproducent.
"Skulle gärna vilja utvidga tänket till åtminstone diko- och lammuppfödning också. I princip var man än åker, inte minst i Skåne, står det massor av gårdar och logar tomma som med mindre ombyggnad skulle kunna användas till djuruppfödning. (...) Dikor och tackor kräver ju mindre investeringar än mjölk och kan därför vara en bra inkörsport för många potentiella eller unga bönder på tillväxt samtidigt som det ger kött och håller landskapet öppet.
Ett dilemma som jag ser det är att många rådgivare vid generationsskiften är för okunniga om möjliga ”nya” ägarlösningar som de du nämner i ledaren. Risken är då stor att traditionalismen segrar och rådet från rådgivarna blir att det måste vara en ägare till både fastigheten och driften för att det inte ska bli några konflikter. Nyttan med kapitaltillförsel och samarbeten är för oprövad och annorlunda", skriver Anna Kristoffersson.
Hon tycker också att ATL bör skriva mer om hur det fungerar i andra länder, och tipsar om hur vidareuppfördning i nötköttsproduktion kan gå till i USA och Australien:
"Dikouppfödare fortsätter att äga kalvarna men köper tjänsten att få dem uppfödda mer rationellt fram till slakt av en annan lantbrukare. Ofta är detta ju feedlots där man köper en fålla men det skulle lika gärna kunna vara en nystartad specialiserad lantbrukare med lediga hus som är duktig på vall och spannmål. Kanske något för Söderslätt så småningom. Fördelen är ju bland annat att slutgödaren inte binder kapital och fördelarna för dikoproducenten att dels få ta del av djurens fulla värdetillväxt (och slaktresultat!), dels som det kanske kan ge plats för fler dikor hemma."
Synpunkter är som sagt välkomna. Vad tycker du om Annas synpunkter?
Vi uppmanar till livlig debatt på vår sajt. För att hålla en bra nivå på debatten har vi dessa grundregler:
Kommentarer på ATL.nu ska följa svensk lag och god sed.
Håll dig till ämnet.
Visa respekt för övriga debattörer liksom för personer och företeelser som förekommer i artiklarna.
Vi tillåter inga anonyma kommentarer, du måste vara inloggad (läs mer här om hur du loggar in). Underteckna helst inlägg med både för- och efternamn samt gärna bostadsort. Artikelkommentarerna kan komma att publiceras i papperstidningen.
Du får inte utge dig för att vara annan existerande person.
Kommentarerna får inte:
- uppmana till brottslig verksamhet eller annat som strider mot svensk lag.
- innehålla förtal, förolämpningar, grovt språk eller svordomar, hotelser, skvaller, personliga påhopp eller andra trakasserier.
- innehålla våld eller pornografi, hets mot folkgrupp, rasistiska, främlingsfientliga, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap.
- användas för att sprida datorvirus eller annat som kan skada ATL eller andra.
- innebära intrång i immateriella rättigheter som upphovsrätt eller varumärke.
- innehålla kommersiella budskap och marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
Vi tillåter inte heller kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om det inte är relevant. Innehåller kommentaren länkar måste de vara relevanta.
Redaktionen på ATL.nu följer debatten och förbehåller sig rätten att redigera och/eller ta bort olämpliga inlägg. Den som inte respekterar reglerna stängs av. Hittar du ett inlägg som du anser strider mot reglerna kan du påpeka det för redaktionen genom att anmäla inlägget (klicka på "Anmäl" i anslutning till inlägget).
Läget i danskt lantbruk är helt låst till följd av det finansiella läget och raset i jordpriser. Det hävdar i alla fall Alm Brand Banks vd Søren Boe Mortensen i en artikel i Børsen.
- Det finns inga köpare, och de som kan tänka sig att köpa kan inte skaffa finansiering för bankerna vill inte ha något med lantbruk att göra. Så de som vill ut kan inte lämna och de som vill in får inte lov. Inget händer! Och det är en katastrof för näringen, säger han till tidningen.
Han fortsätter med att konstatera att danska bönder är toppeffektiva men likväl ligger de på gränsen till att överleva.
- Det är faktiskt groteskt, säger han.
Det kan man förvisso hålla med om, men å andra sidan finns det väl ingen att skylla på. Näringen själv blåste upp bubblan.
- Min uppgift är att skapa en ny syn på skogsbruket, att det ska ses som en resurs för samhället.
Så sa Södras ordförande Christer Segerstéen vid föreningsstämman i går.
Det blir en tuff uppgift. Skogsbruket får sina slängar av Naturskyddsföreningen och Dagens Nyheter, till exempel. Enligt Christer Segerstéen har skogsbruket varit alldeles för försiktiga med att föra fram skogsbrukets värden. Det vill han ändra på genom fler möten. Ett problem, enligt Christer Segerstéen, är att för få människor går ut i skogen och "ser vad vi gör".
Men det är väl ett tveeggat svärd - begriper folk vad de ser? Det verkar var risk för att de bara ser elände, till exempel i form av hur det kan se ut på ett hygge efter avverkningen. En stämmodeltagare liknade det vid "en krigszon".
Visst, körskador är ett problem, och vi måste vara ödmjuka och lyssna också, sa Segerstéen.
Han hävdade dessutom att vi vid senaste valet fick en ny generation politiker som inte har grundkunskaperna i skogsbruket. Inte deras rådgivare eller. Vid kontakter med dem får man dra en grundkurs först. Tidigare kunde man gå på sakfrågan direkt, sa Christer Segerstéen.
Det låter lite oroväcaknde.
För ett par år sedan kom någon forskare med en rapport om att brun mat är farlig. Sedan dess är jag kritisk till de flesta sådana forskningsrön. Jag är ett levande exempel på att just den där om brun mat är fel. För jag är praktiskt taget uppfödd på brun mat. Bruna bönor, köttbullar, kålpudding, knäckebröd, kanelbullar och kaffe, till exempel. Pepparkakor har gjort mig ganska snäll. Och för mina år är jag i rätt bra skick.
Jag har tänkt mig att jag någon gång ska sälla mig till den skara människor som med ett stråk av grandios självbild tycker att vad världen saknar är just deras kokbok. Min skulle alltså enbart handla om brun mat. Men nu läser jag i Svenska Dagbladet att några andra matentusiaster hann före. De har sajten www.denbrunamaten.se och ägnar sig åt att laga mat från receptkort från 1970-talet, och så förfasar de sig över hur trist den maten är. Så fullständigt omodern och äcklig! Ingen guacamole så långt ögat ser! Fast det verkar som om de fuskar med det bruna, det finns en hel del 1970-talsmat som inte är brun.
Nä, en kokbok med brun mat på riktigt skulle sitta fint. Skriven utan nedlåtande syn på sådan mat. Jag skulle återupprätta den förtalade bruna såsen, som numera framstår som en symbol för den svenska matkkultur vi inte vill kännas vid. En utmaning, visst, men trender kommer och går, innan man vet ordet av ligger man rätt i tiden. Jag är övertygad om att det bästa för hälsa, klimat och plånbok är att undvika ris och rätter man inte kan uttala ordentligt.
Sent omsider har det kommit till min kännedom att Roman von Buxhoeveden gått ur tiden. Han ringde mig då och då för att diskutera allt mellan himmel och jord, och han skrev ibland debattinlägg till ATL.
Det som kännetecknade Roman von Buxhoeveden var hans lust att blicka ut, att lära sig, att knyta kontakter och att sprida kunskap. Förmodligen hörde det ihop med hans bakgrund. Han föddes i Estland i en balttysk familj 1933, och uppväxten präglades av två hastiga uppbrott. 1939 tvingades tyskar fly från Baltikum efter Molotov-Ribbentroppakten och familjen hamnade i Polen. 1945, i slutskedet av kriget, fick han på nytt fly undan Röda armén västerut, nu in i Tyskland. Efter kriget sökte sig familjen till Sverige. Roman for till Kanada och arbetade inom lantbruket, och där fann han sin hustru Erika, som också är balttysk. Så småningom blev de lantbrukare på Söderslätt.
Roman intresserade sig för ny teknik. Dubbelmontage, tiltpackare, växelplog och direktsådd och annat som han snappat upp under sina resor kom tidigt i bruk på gården.
Roman och Erika startade resebyrån Kontakt över gränserna som arrangerade studieresor för lantbrukare. En passande verksamhet, med ett passande namn, för en som likt Roman von Buxhoeveden ständigt vill se, lära och dela med sig, och samarbeta över gränserna, på alla nivåer.
Med Roman von Buxhoeveden försvann ytterligare ett ögonvittne från ofärdstiderna på 1930- och 1940-talen. En person med egen erfarenhet av etnisk rensning. Sådant som kan ske i slutna samhällen där vi och dom-mentalitet göds. Att blicka ut och söka samarbeten råder bot på det. Precis som Roman von Buxhoeveden gjorde.
När ett företag som omsätter 38 miljarder kronor får nya ledare brukar det skrivas en hel del om det i affärspressen. När nu Lantmännen får ny vd och ordförande märks inte det mycket. Fast det är klart, Lantmännen finns inte på börsen och de nya är rekryterade från respektive vice-post, så det kanske är förklarligt att medierna ligger lågt.
För Lantmännens medlemmar är det dock en stor sak. Per Olof Nyman, vd, och Bengt-Olov Gunnarson, utsedd till ordförande vid stämman i går, har att kämpa med klent resultat i två av fyra divisioner (Energi och Livsmedel) och att bättra på den mest bondenära divisionen, Lantbruk, som de senaste åren blivit lite skamfilad. På stämman ägnade sig chefspersonerna åt lite klädsam självkritik.
Lantmännen är en stor, kooperativ spelare med egna industrier och verksamheter i flera länder. Som Arla och Södra. För Lantmännens förre ordförande, Thomas Bodén, har det varit en hjärtefråga att utveckla Lantmännen i det kooperativa spåret. Inte sällan har han fått försvara sin linje eftersom det finns de som tycker att lantbrukskooperationen har passerat bäst före-datum.
Thomas Bodén är nöjd med att Lantmännen, likt pionjären Södra, har infört handel med emissionsinsatser. Det är ett sätt för medlemmen att få del i de värden som byggts upp i koncernen genom åren. Det är lite av kooperationens akilleshäl, att föreningen blir stor och mäktig medan bonden, eller om man så vill ägaren, inte kommer åt värdena om man inte kan handla med den bit man äger.
Intressant är också att kooperationsdebatten är levande i Lantmännen. Vid stämman antogs en motion om att Lantmännen ska verka för att bättra på "kunskaperna om varför vi en gång gick ihop och startade det kooperativa samarbetet" och utreda vilka möjligheter det har i framtiden. Jag hoppas att de nya ledaran håller liv i den debatten och visar att en koopeation i takt med tiden har många möjligheter.
- 1 av 37
- ››
Bloggarkiv
2012
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
april
-
april
-
april
-
april
-
april
-
april
-
april
-
mars
-
mars
-
mars
-
mars
-
mars
-
mars
-
mars
-
mars
-
mars
-
mars
-
mars
-
februari
-
februari
-
februari
-
februari
-
februari
-
februari
-
februari
-
februari
-
februari
-
februari
-
februari
-
februari
-
februari
-
februari
-
januari
-
januari
-
januari
-
januari
-
januari
-
januari
-
januari
-
januari
-
januari
-
januari
-
januari
2011
-
december
-
december
-
december
-
december
-
december
-
december
-
december
-
december
-
december
-
december
-
december
-
december
-
december
-
december
-
december
-
november
-
november
-
november
-
november
-
november
-
november
-
november
-
november
-
november
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
oktober
-
september
-
september
-
september
-
september
-
september
-
september
-
september
-
september
-
september
-
september
-
september
-
september
-
september
-
september
-
september
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
augusti
-
juli
-
juli
-
juli
-
juli
-
juli
-
juli
-
juli
-
juli
-
juli
-
juli
-
juli
-
juli
-
juli
-
juni
-
juni
-
juni
-
juni
-
juni
-
juni
-
juni
-
juni
-
juni
-
juni
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj
-
maj





