Annons

Åh vilken god ost!

Lilla Gäsene mejeriförening - 30 medlemmar - har monter på Elmia. Där säljs ost av före detta mjölkproducenten Ingvar Holgersson i Ljung. Hans gård, nu generationsskiftad, ligger tre kilometer till mejeriet i Gäsene. Många vlll provsmaka och genast därefter vill de köpa av Ingvar och hans kollega i montern.

Det är nämligen väldigt god ost. De har namn som Bondmoran (31 %, lagrad 12 månader), Sjuhäradsost (26 %, 7 månader) och Minimunk (31 %, 12 månader). Priserna är 80-100 kronor kilot.

Minimunk är min favorit. Tänk vad lagring gör för smaken. Eller om det är att osten är gjord av mjölk från kor från Änglagårdsbygd, som det står på en skylt i montern.

Lars Vernersson
Politisk redaktör ATL
Annons
Ledarbloggen
16:05 - fredag 22 maj 2015

Det känns lite konstigt, men nu är det fredag eftermiddag den 22 maj 2015 och detta är de sista rader jag skriver som medarbetare på ATL. Jag har just skrivit en ledare till nästa tidning men den utkommer först på tisdag den 26 maj. Och på fredag den 29 maj kommer förstås ATL Magasinet, och i den har jag också skrivit, det höll jag på att glömma. Men det var en tid sedan den artikeln skrevs. Det blir det sista.

Såvitt jag vet i dag kanske är bäst att tillägga, man vet ju aldrig vad som händer i framtiden.

Jag började på ATL den 2 juni 1986 och har alltså varit anställd i nästan 29 år. Jag har stortrivts i 28,5 år. Det sista halvåret, med processen att flytta ATL till Stockholm, har inte varit så värst kul, men det ändrar inte att jag är fantastiskt glad över min tid här på redaktionen.

Tack alla!

Den som vill ha kontakt når mig på 070 216 23 78

larsvernersson@yahoo.se

Lars Vernersson
Politisk redaktör ATL
Etiketter: ATL
Annons
18:35 - tisdag 19 maj 2015

En helsidesannons i Svenska Dagbladet den 9 maj dyker upp i en pappershög på mitt bord. Annonsen består nästan bara av text skriven av Kinas ambassadör i Sverige, Chen Yuming. Rubriken är Ny startpunkt, möjlighet och nivå, och den så kallade nedryckaren under rubriken lyder: Till minnet av 65 års jubileum av den diplomatiska förbindelsen mellan Kina och Sverige.

En bild av Kinas president Xi Jinping och en bild på Stefan Löfven och ambassadören skakande hand finns också.

Texten är kryckig och dåligt korrekturläst, troligen är det en automatöversättning från kinesiska. Ett par rader i inledningen är intressanta nu när ett handelsavtal mellan USA och EU, TTIP,  diskuteras:

"Sverige blev det första västlandet som upprättade diplomatiska förbindelser med Folkrepubliken Kina 1950. Sverige var också det första landet som undertecknade handels- och investeringsskyddsavtal med Kina, efter reform- och öppna-dörrens politik inletts 1978."

Det mest omdiskuterade i TTIP är just investerarskyddet, ISDS eller Investor State Dispute Settlement. Svenska partier och politiker, särskilt de till vänster, varnar högljutt för att USA kan lägga sig i EU-staters politik. Ett amerikanskt företag som driver verksamhet i Sverige skulle få rätt till ersättning om verksamheten nationaliseras. Ett exempel är om ett amerikanskt företag driver friskolor i Sverige och Sverige skulle förbjuda friskolor – det skulle bli dyrt för Sverige.

Ett sådant skydd har uppenbarligen funnits i avtal mellan Kina och Sverige i 65 år. Det var en nyhet för mig. Det har inte hörts mycket från svenska vänsterpolitiker om det. Men skydd mot socialisering behövs nog inte för vänsterpolitiker, det är snarare sådant de vill gynna, antar jag.

Att Sverige är kvickt med att erkänna socialiststater, det kände jag dock igen.

Lars Vernersson
Politisk redaktör ATL
Etiketter: Kina, TTIP
14:28 - måndag 11 maj 2015

Partiledardebatten i Agenda i går var inte mycket att hänga i granen. Ständigt käbbel och prat i munnen på varandra. Alla tyckte sig ha rätt att avbryta.

Det blir inte mycket visioner och retorik, bara försök att klämma till motståndaren, och framför allt försök att kladda ned motståndaren med Sverigedemokraterna.

Det är inte så upplyftande. Det är det inte heller att höra statsministern försvara energipolitiken och den förtida stängningen av två kärnkraftverk i Ringhals. Effektskattehöjningen har gjort produktionen olönsam. Energiminister Ibrahim Baylan har kommenterade tidigare stängningen med att beslutet inte är politiskt, det har Vattenfalls fattat på affärsmässiga grunder. I Agenda sa Stefan Löfven samma sak.

”Ni höjde ju skatten också”, sa han till alliansföreträdarna.

Som om det skulle vara ett argument. Att alliansen höjde med betyder väl inte att den rödgröna regeringen kan göra det? Och den affärsmässiga grunden måste väl vara att elproduktionen inte tål höjd skatt när elpriset är lägre än på länge?

Men för en sosse finns det aldrig någon risk med en skattehöjning. Kunde alliansen höja, så kan väl S och MP? Strunt i att det var en annan tid med andra elpriser den gången.

Samma sak med den slopade reduktionen av arbetsgivaravgift för unga. Fullständigt oproblematiskt, tycker statsminister, det påverkar inte arbetslöshetstalen för unga det minsta.

”Se på Volvo, när de införde ett extra skift hade sänkt arbetsgivaravgift ingen som helst betydelse”, sa han.

Men skatter och avgifter har betydelse, det är en mycket medveten taktik att skatta bort icke önskvärd verksamhet. Tankarna går till pälsdjursnäringen, så nära det var att S och MP förbjöd den. Ja, de förbjöd den inte, bara försåg den med sådana regler att det skulle ha blivit omöjligt att driva verksamheten med lönsamhet.

Turligt nog kom ett regeringsskifte emellan.

Lars Vernersson
Politisk redaktör ATL
11:31 - fredag 8 maj 2015

Ojdå, det konservativa partiet i Storbritannien, Tories, ser plötsligt ut att få egen majoritet i parlamentsvalet.

Det är smått sensationellt efter alla opinionsmätningar inför valet i går. I dem spåddes att de båda dominerande partierna, Tories och socialdemokratiska Labour, var jämstarka på 30–35 procent, och att det parti som skulle bilda regering skulle få ett elände att få ihop den med hjälp av ett rätt sorgligt urval småpartier.

Men bollen är rund. I såväl idrott som i politik kan det gå hur som helst.

Valet blir en stökig affär, skrev jag i ledaren i tisdags, övertygad som jag var om att bristerna i britternas valsystem skulle läggas i öppen dager.

Nu, om det blir så att tories får majoritet och bildar regering av egen kraft, är det snarar beviset på motsatsen – systemet fungerar, det blir en regering som trots klent väljarstöd kan regera.

Utan decemberöverenskommelser.

Det kan Tories ledare David Cameron tacka systemet för. Hans räddning blev att EU-kritiska Ukips väljare är så utspridda att de har svårt att få den erforderliga majoriteten i sin valkrets.

Trots uppskattningsvis dubbelt så många röster som det skotska nationalistpartiet SNP får Ukip ett eller två mandat (av 650).

SNP får däremot 56 mandat, på grund av att dess väljare finns koncentrerade i just Skottland.

I Skottland har Labour annars fått bra med röster, men i samband med folkomröstningen i september i fjol ådrog sig Labour skottarnas vrede. SNP skulle aldrig samarbeta med Labour, hette, hette det.

Fast i politiken kan ju som sagt allt hända, och SNP har nu sagt att de gärna kunde samarbeta med Labour för att stoppa Tories.

Nåväl, än är det inte helt klart med valutslaget.

Apropå skottarna måste man väl säga att de hade en fantastisk tur att de inte blev självständiga efter folkomröstningen. SNP byggde sin kampanj på att oljepengarna skulle göra Skottland till en välfärdsstat av norsk eller svensk modell med en kraftigt utbyggd och oljefinansierad offentlig sektor.

Det är bara det att oljepriset har väl så gott som halverats efter folkomröstningen.

Valresultatet gör säkerligen skottarna högröstade i parlamentet, men deras krav lär handla om ökat självstyre, inte självständighet.

Lars Vernersson
Politisk redaktör ATL
Etiketter: Storbritannien
14:06 - onsdag 6 maj 2015

Kritiken från borgerliga väljare mot decemberöverenskommelsen, DÖ, är hård. På goda grunder. Den var inte lätt att förstå sig på när den lanserades i mellandagarna, och ju längre tiden går desto mer problematisk framstår den. Nu när den ska prövas i samband med vårbudgeten är förvirringen närmast total.

Allianspartierna går fram med varsin budget – men i fråga om den del som kallas vårändringsbudgeten går de fram med en gemensam.

Det är i vårändringsbudgeten som regeringen kommer igen med en del av de förslag som röstades ned i dess första budget den 3 december 2014, till exempel höjd arbetsgivaravgift för unga. Totalt höjs skatten med fem miljarder kronor.

Det gillar inte alliansen, som bekant. Men ändå ska alliansen inte rösta på sin egen motion när det ska röstas. För att följa decemberöverenskommelsen så lägger alliansen ned sina röster när läget är skarpt.

Dessutom lägger de fyra partierna fram varsin hel budgetmotion. Ett lysande tillfälle till ”profilering” efter åtta års gemensam ekonomisk politik? Nej, snarare ett taktiskt knep för att undvika att riksdagen ger en gemensam budgetmotion stöd.

Läs igen: för att undvika få stöd.

Decemberöverenskommelsen innebär att den största partikonstellationen, i avsaknad av klar majoritet för något parti eller grupp partier, ska få igenom sin statsministerkandidat och sin budget.

Allianspartierna gör nu sitt bästa för att ta fram sina bästa förslag, sådant som de har fått sina väljares uppdrag att göra – bara för att lägga sig platt och se till att motståndarnas förslag vinner.

Och det blir värre, för det finns en baktanke med det. Eftersom Vänsterpartiet måste räknas in av de rödgröna för att de tre partierna S, MP och V ska bilda den största konstellationen är alliansens taktik att denna mandatperiod ska rödfärgas så mycket att det blir alliansseger nästa val. Och då ska de rödgröna betala genom att hålla sin del i överenskommelsen. En chansartad taktik, minst sagt.

Vi får alltså denna mandatperiod en vänsterpolitik trots att det finns en högermajoritet i riksdagen. Som ingen vill låtsas om utom de 13 procent som röstade på Sverigedemokraterna.

I ivern att distansera sig från SD låter sig alliansen drivas rakt vänsterut.

Det är minst sagt svårt att förklara storheten i detta för undrande väljare. Valresultatet gav en svag regering, decemberöverenskommelsen gav en lika svag riksdag.

Lars Vernersson
Politisk redaktör ATL
Etiketter: Politik

Bloggare

Lars Vernersson
Politisk redaktör

Bloggarkiv

down 2015

down 2014

down 2013

down 2012

down 2011

Etiketter