Annons

Vardag på gården

Nej nu har det varit en rejäl bloggsvacka här längst i norr. Jag fick inte ens till en julhälsning till er som läser bloggen. Skärpning Larsson! Hursomhelst hoppas jag att ni har haft en lugn och skön helg! Vi har haft det minst sagt fullt upp, både med firande och jobb. God mat i överflöd, trevlig tomte med fina julklappar och en hel del mys. Parisarna och Jenny från Stockholm har varit här och tack och lov regnade inte all snö bort innan de kom. I ladugården har det varit mindre mysigt. Kommunikationsproblemen mellan pc:n och roboten fortsatte och stopplarmen blev allt frekventare. Särskilt jobbigt var det på nätterna. Vi hade hit serviceteknikern två gånger veckan innan jul, men det blev ingen ordning på det. Natten till tisdag kulminerade allt med en total krasch. Bonden hade jouren och sprang omkring i långkalsonger i ladugården. Tack och lov var det vardag så Birger kom vid femtiden på morgonen. Jag är väldigt glad att vi har möjligheten att mjölka på bås och det utnyttjade vi nu på allvar för andra gången sedan vi satte in roboten. Jag vet inte hur man klarar sig utan ett reservsystem när sådant här inträffar. Det kan varken vara bra för folk eller fä. Serviceteknikern kom efter några timmar och tack vare honom och en erfaren bakjour fick vi igång roboten vid fyratiden på eftermiddagen (!). Då hade vi kontinuerligt mjölkat korna så det gick ingen nöd på dem. Vi tappade inte heller mjölk, trots haveriet. Pust och stön, nu är roboten i god form och korna jobbar på riktigt bra.
Linnea på Persöfjärden
Persöfjärden
Annons
Bondebloggen
23:05 - torsdag 18 december 2014
För stora djur i kalvlagårn. Mycket skit att skrapa och mycket hö att bära!

Jag är förkyld och har tappat bort min nässpray. Tack och lov är jag inte beroende längre, vilket jag var förut. Då var jag som nån sorts knarkare med Nezerilflaskor gömda på säkra, hemliga platser runt om i huset.  Och i bilen. Och eventuellt även i lagårn. Om det ändå föll sig så att jag inte  hade någon reservnässpray fick jag nästan panik. Nu har jag lyckats träna bort beroendet. Det tog ca en månad med konstant nästäppa sen var det som vanligt igen.
Nu är jag verkligen förkyld och behöver näsdroppar på riktigt. Och jag vet att det finns en flaska här någonstans men jag kan inte hitta den! Jag har till och med mutat barnen och utlovat kontant hittelön till den som överlämnar den till mig. 

Idag har vi flyttat djur. Vi började lite igår efter att slaktbilen hade hämtat ett tjurlass igen men vi hann inte klart. Det var bara mindre djur kvar att flytta idag men de är alltid besvärligast. De går inte att driva som de större tjurarna utan springer lite hur som helst och vet varken ut eller in. Dessuom hade de aldrig känt snö under fötterna förut och det var tydligen väldigt spännande. De hoppade och sprätte och åkte kana på klövarna men nu är alla där de ska. Vi fick ut ett gäng stora kalvar som stått i mottagningsstallet fastän de är avvanda för länge sedan. Vi kunde också tömma gammellagårn på djur. Därmed är två riktiga rutinflaskhalsar borta. Det är otroligt tungjobbat och tidsödande med för stora djur i utrymmen där man gör mycket manuellt. Särskilt när man har dem på ställen där de inte ska vara alls. Som i gammellagårn.  Där är det egentligen sjukboxar men är det fullt så är det fullt. Nu när det var slaktkö och inga djur som behövde byggnaden för behandling eller avskiljning blev det förstås kalvar där. Bättre det än att det ska bli trångt för dem på alla andra ställen. Men det är besvärligt där, särskilt när djuren blir stora. Då händer det att de ägnar nätterna åt att lyfta lös boxdörrarna, rymma, stöka till och riva ner saker och bända bort fodertrågen från väggarna. Sen ligger de på sina vanliga platser när man kommer på morgonen och försöker se allmänt oskyldiga ut. 
Nu är de i alla fall på plats i de större djupströboxarna så i morgon kommer det att kännas som semester att jobba i lagårn. 

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
Annons
22:41 - tisdag 16 december 2014

Igår kom Malin från Nöthälsovåren på besök. Nöthälsovården är en del av Svenska Djurhälsovården som vi är anslutna till. Vi har varit med i två år. Lika länge som vi har haft villkorad läkemedelshantering men vi har inte haft något gårdsbesök från dem förut. Vi som ofta säger att det är bra att ta emot rådgivning och att man ska förkovras och satsa på att lära sig mer. 
Vi har ju vanliga veterinärbesök av vår besättningsveterinär ungefär varannan månad och vi försöker att gå på kurser och annat och lära oss av andra bönder. Men att ta det ett steg till, att få hjälp av en veterinär som ser många slaktnötbesättningar och som kan jämföra oss med andra i samma produktionsgren, det har vi inte gjort förut. Men nu var det dags.

Malin kom med flyg på morgonen och åkte igen på eftermiddagen. Vi tyckte allihop att vi hade gott om tid och att vi skulle hinna med så mycket men dagen gick onekligen fort! Vi tittade på djuren och stallarna och diskuterade kalvhälsa, ventilation och djurflöde. Dessutom visade vi ritningar på en ombyggnad (surprise!) som vi förhoppningsvis kommer att göra ganska snart. Vi gjorde gemensamt en smittskyddsförprövning där Malin gick igenom hur smittor kan färdas och hur man förebygger spridning. Mycket är sunt förnuft men vissa saker är sådant man kanske inte tänker på.

Det viktigaste med besöket var att se över vår behandlingsstatistik och våra rutiner för bedömning av sjuka djur. Vi behandlar lunginflammation, navelinfektion och nekrobacillos. Jag var mest orolig för lunginflammationerna. Det kan vara svårt att besluta om och när behandling ska sättas in för bästa resultat. Jag var övertygad om att vi behandlade mycket men det visade sig att vi faktiskt låg under medel på lunginflammationer och att våra siffror inte var utstickande i statistiken. Inte heller det totala antalet behandlingar var särskilt anmärkningsvärt. Däremot navelinfektioner, vilket är ganska vanligt på våra kalvar, behandlade vi mer än andra.
Tillsammans med vår besättningsveterinär Jenny som också var med enades vi om att göra om lite i delegeringskontraktet så att vi ska få effektivare behandling och på sikt ännu mindre läkemedelsanvändning. 

Antibiotika till djur är ett känsligt ämne även om nästan alla vet att vi i Sverige behandlar ytterst lite jämfört med i andra länder. Problem med resistens kommer hitåt även om det inte är vi som orsakar dem.
Vi måste ha goda rutiner och satsa på att  förebygga i stället för att behandla. Djuren ska vara friska i grunden och leva ett anpassat liv som främjar hälsa, välbefinnande och tillväxt. Bara för att vi ligger lägst i hela världen på antibiotikaanvändning i lantbruket betyder det inte att vi ska vara nöjda i Sverige. Vi ska bli ännu bättre! Samma sak gäller på gårdsnivå. Även om vi behandlar mindre än snittet så ska vi bli bättre! Det är ju självklart!
Dock blir djur sjuka ibland. Då ska de behandlas. Det farliga är att behandla friska djur i förebyggande syfte eller att hålla djur på ett sådant sätt att de måste få antibiotika för att inte bli sjuka.

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
20:07 - söndag 14 december 2014

Bland dessa trevliga herrar befann jag mig från torsdag till fredag. Lantmännens distriktsstyrelse och valberedning här i Västernorrland sammanträdde på Södra Berget i Sundsvall och det var som vanligt givande och informativt. Lokala chefer för Lantmännen Maskin och Lantmännen Lantbruk kom också förbi och berättade om vad som är på gång inom deras respektive verksamheter. 

Här tänkte jag nog skriva något om hur det är att vara förtroendevald. Om ansvar och stolthet och om hur roligt det är att få insikt i en stor medlemsägd förening. Om hur just jag ser på förtroendeuppdrag och hur jag tänker kring gemenskap och ägarnytta.
Men det får faktiskt bli en annan gång. Min hjärna har loggat ut efter en lång helg där det mesta har varit sisådär halvjävligt och skriksväraförsigsjälvitraktorn-jobbigt.

I morgon är det nya tag. Vi får spännande besök på gården och jag tror att det kommer att bli en kungdag! Eller en köngdag som vi säger här i Sundsvall! 

 

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
11:10 - fredag 12 december 2014

På det här stället är vi förskonade från strömavbrott, men inatt var det ett planerat avbrott på några timmar för att en högspänningsledning skulle fixas. Elverket funkar ypperligt, men eftersom det är så sällan man kör det är det lätt hänt att glömma vissa grejer man ska göra då elverket har startats. Reset på mixern, värmefläkten i foderrummet (om det är svinkallt), kalvamman etc. Allt detta vet jag. Det jag inte kom ihåg var robotlarmet. Det hänger upp sig ibland när man stänger av datorn. Morgonen blev med andra ord lite stressig för Birger. Roboten hade stått i typ två timmar på grund av ett skitlarm och dessutom var det livat i lösdriften då en ko som inte visat några tecken på kalvning, behagat att kalva. Allt löste sig bra ändå. Korna hade jobbat på bra innan larmet så kön var inte särskilt lång. Jag fick inte mjölka på bås den här gången heller, tyvärr på ett sätt eftersom jag tycker det är roligt. Kon och kalven är i kalvningsbox och mår prima. Jag hade hoppats på en montbeliardekorsningskviga, men det blev en fin tjurkalv istället.

Linnea på Persöfjärden
Persöfjärden
Etiketter: Persöfjärden
5:13 - torsdag 11 december 2014
Morgonhämtning

Igår kom slaktbilen på morgonen. Det brukar gå så lätt att lasta tjurarna men bara för att jag skulle till skolan och hjälpa till på deras Nobelfirande tog det förstås längre tid än någonsin.
Sedan vi byggde drivgångssystemet med rondellen har det sällan varit något problem att lasta. Det brukar i alla fall inte vara så segt som det var igår. Kanske var det en kombination av ett alltför rent betonggolv (tydligen livsfarligt) och morgontrötta, egensinniga djur som gjorde att vi blev klara lite senare än vi hade tänkt.

Redan nästa vecka åker ett till lass tjurar på slakt. Gårdagens hämtning var försenad så nu blir det tätt på given, men det är bra. Vi har många stora djur nu och det blir liksom stopp i systemet om man inte får iväg slakten som planerat. Djurantalet är inte på max men vi kan inte ta in så många småkalvar som vi skulle behöva på grund av att det är för stora djur överallt.

Nästa hämtning blir dock lite sorglig för då är det sista gången som transportören Stefan kommer och hämtar. Han ska börja köra mjölkbil i stället och kommer att bli saknad runt om i distriktet. 

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk

Bloggare

Elin på Nysäter Lantbruk
Nysäter Lantbruk väster om Sundsvall drivs av Elin och Daniel Bergström. Gården ägdes förr av Daniels morföräldrar och nu föder familjen upp mjölkrastjurar till slakt och håller ungefär 250 djur. Gården brukar cirka 160 hektar mark, och odlar framför allt korn och vallfoder. De bedriver även entreprenadverksamhet med bland annat vallskördemaskiner.
Linnea på Persöfjärden
På Persöfjärdens Lantbruk har det nyligen genomförts ett generationsskifte och Linnea Larsson har tagit över gården efter sina föräldrar. På gården finns 80 mjölkkor och odlingen består av 110 hektar vall och 30 hektar spannmål. Skogen omfattar cirka 250 hektar.
Sara & Calle på Jussberg
Sara är lantmästare, arbetar med ekologiska höns på en granngård. Calle, också lantmästare, är heltidsbonde och fjärde generationens Fredriksson som brukar jorden på gården Jussberg. I familjen finns också barnen Sigrid och Ebbe. Gårdens 240 ha drivs ekologiskt och utöver spannmålsodling, vallar och betesmark finns ca 55 dikor, 50-talet ungdjur och 190 ha skog.

Bloggarkiv

down 2014

down 2013

down 2012

down 2011

down 2010

down 2009

down 2008

down 2007

down 2006