Annons

Vardag på gården

Nej nu har det varit en rejäl bloggsvacka här längst i norr. Jag fick inte ens till en julhälsning till er som läser bloggen. Skärpning Larsson! Hursomhelst hoppas jag att ni har haft en lugn och skön helg! Vi har haft det minst sagt fullt upp, både med firande och jobb. God mat i överflöd, trevlig tomte med fina julklappar och en hel del mys. Parisarna och Jenny från Stockholm har varit här och tack och lov regnade inte all snö bort innan de kom. I ladugården har det varit mindre mysigt. Kommunikationsproblemen mellan pc:n och roboten fortsatte och stopplarmen blev allt frekventare. Särskilt jobbigt var det på nätterna. Vi hade hit serviceteknikern två gånger veckan innan jul, men det blev ingen ordning på det. Natten till tisdag kulminerade allt med en total krasch. Bonden hade jouren och sprang omkring i långkalsonger i ladugården. Tack och lov var det vardag så Birger kom vid femtiden på morgonen. Jag är väldigt glad att vi har möjligheten att mjölka på bås och det utnyttjade vi nu på allvar för andra gången sedan vi satte in roboten. Jag vet inte hur man klarar sig utan ett reservsystem när sådant här inträffar. Det kan varken vara bra för folk eller fä. Serviceteknikern kom efter några timmar och tack vare honom och en erfaren bakjour fick vi igång roboten vid fyratiden på eftermiddagen (!). Då hade vi kontinuerligt mjölkat korna så det gick ingen nöd på dem. Vi tappade inte heller mjölk, trots haveriet. Pust och stön, nu är roboten i god form och korna jobbar på riktigt bra.
Linnea på Persöfjärden
Persöfjärden
Annons
Bondebloggen
23:25 - söndag 26 april 2015
Svår att fånga på bild eftersom han vill titta på en när man är där och fotar och då vänder den seende sidan till!

Är det någon som kommer ihåg den här killen? Alltså inte den som tittar mot kameran utan den andra. 

En enögd tjur som snart är klar för slakt. Liten har blivit stor.
Den här tjuren har klarat sig utomordentligt bra med bara ett öga. Han gick på bete i somras och han är precis som de andra. Man ser nästan inte att han är enögd om man inte vet om det.

För de som inte sett honom förr kan jag berätta att han fick problem med ögat när han var liten. Det blev alldeles grått och rann och gjorde ont. Veterinären som vi hade då tittade på honom.  Vi tänkte att det nog bara var avlivning som gällde eftersom det inte var något behandlingsbart fel. Men veterinären ville slå två flugor i en smäll. Rädda kalvens liv och samtidigt få tillfälle att utföra en rätt komplicerad operation. Hon erbjöd sig att operera bort ögat till en överkomlig kostnad. Det var en bra erfarenhet för henne inför framtiden och väldigt roligt för oss. Kalven fick en chans till, något som vi inte skulle ha haft råd att kosta på honom egentligen. 

Operationen gick bra trots en överraskande liten blödning och allt läkte som det skulle.
Ingreppet gick till så att ögat först syddes ihop och sedan skars ut. Sedan lades en jättelång tyglinda in i hålet och huden syddes ihop nästan helt. Efter ett visst antal dagar skulle vi själva dra ut tyglindan som hängde ut genom det lilla hålet vid det sista stygnet. Jag minns att den satt fast lite alldeles på slutet och att vi var rädda att det skulle börja tokblöda. Det gick bra i alla fall och det var väldigt överraskande hur mycket tyg som kunde få plats i en liten ögonhåla!
Sedan skulle det spolas några dagar och hållas rent och kalven fick antibiotika i en dryg vecka efter opertionen.

Otroligt att man kan bli opererad och läka ihop i ladugårdsmiljö om man är en kalv. Vilket läkkött! Jag minns också att jag var förvånad över att han var så pigg nästan direkt efteråt. Han drack mjölk och verkade må hur bra som helst ungefär tre timmar efter ingreppet. 

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
Annons
21:44 - lördag 25 april 2015

Idag har jag varit på Ica Maxi i Birsta utanför Sundsvall och bjudit på hamburgare och korv från Nyhléns/Hugosons.
Jag och superrutinerade Britt-Inger stekte, pratade, bjöd och berättade.  Många grillsugna kunder ville ha goda köttprodukter så vårt lager tog nästan slut. 

Icabutiken hade gjort en satsing på svensk och lokalproducerad mat just idag och flera företag och organisationer var med. Arla, Hälla Gård, Finap och Lrf Ungdomen, och så Nyhléns/Hugosons.
Flera av oss bjöd på något gott så kunderna hade möjlighet att äta sig genom precis hela butiken! Dessutom fick de massor av information och möjlighet att ställa frågor. 

Det roligaste var att berätta att vår gård är med och levererar djuren till de fina köttprodukterna som vi bjöd på. Och att vi har sett hela produktionskedjan under vår Luleåresa. 

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
23:12 - onsdag 22 april 2015
Man skulle vara lite mer som de här. Ta det lugnt och umgås bara!

Just ni ligger jag två steg efter med exakt allt! 

Hemmet ser ut som en katastrofzon. Jag är sen till ladugården hela tiden och det blir aldrig någorlunda tidig kväll. Det är väldigt dumt, för om man skulle satsa på att komma in och lägga sig lite extra tidigt några kvällar så skulle man kunna vakna lite tidigare. Och vara lite mer utsövd. Då skulle man hinna med en massa bra saker redan på morgonkvisten och kanske, kanske skulle man komma in någon gång på kvällen.

Jag har i alla fall handlat. Fram tills för ett par timmar sedan hade vi knappt någon mat hemma heller. Fryst kött hade vi förstås men det hjälper inte så mycket när det fattas smör, mjölk och bröd. Och i princip allt annat.  Inte för att det är något fel att äta innanlårsstek till frukost men det kan ju vara vettigt att åtminstone servera barnen en normal och varierad kost. 

I morgon blir det kalvhämtning i Stöde i alla fall. Jag är så glad att jag inte är förkyld lägre som jag var förra gången jag hämtade småttingar där. Då fick jag stanna på halva vägen och sova en stund för jag var så dålig. Sen när jag kom fram kunde jag nästan inte prata. Jag var dessutom i det närmaste övertygad om att jag skulle dö av ansträngningen att lasta treveckorskalvar.
Men det var då! I morgon kommer jag att vara mitt vanliga, friska, pratiga jag!

Nu ska jag goggla efter Sveriges mest agressiva väckrklocka för en sådan vill jag köpa. Sen ska jag bli en morgonmänniska igen och njuta av att ha jobbat flera timmar innan någon annan vaknar. 

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
21:40 - söndag 19 april 2015

Det blev en del blogginlägg om vår norrlandsresa. För att den var så bra ordnad och för att den lockade fram många känslor.

Vi är med i Nyhléns/Hugosons reklamkampanj, på bild och i en kort tv-film och det är tack vare det som vi blev bjudna att se hela produktionsledet.

Vi får ofta frågor om företaget och produkterna och vi vill väldigt gärna vara med och lyfta och marknadsföra. För att vi är stolta leverantörer av råmaterialet, djuren.
Jag vill så klart visa upp det jag har fått se på ett bra sätt, på ett sätt som känns rätt även för Nyhléns/Hugosons som så öppet visade hela sin produktion. Samtidigt vill jag berätta om mina egna upplevelser, ur min synvinkel. Utan att sovra och välja bort.
Något av det bästa med Nyhléns/Hugosons är att just det går att göra. Det finns en öppenhet och en transparens, en trygghet i att verksamheten tål att visas.
Det är samma inställning som vi har här hemma på gården. Vi vill kunna visa upp och vara stolta över våra djur och vårt arbete.

Jag tog bilder under besöket, vilket förvånade mig lite att jag fick göra, och jag har skrivit om vad jag upplevt, allt utifrån mina egna personliga upplevelser.
Det enda som inte kommer att visas på bild är slakten, av den enkla anledningen att det är starkt, känslosamt och främmande för många människor idag. En stark bild kan lätt ta fokus från det man vill berätta.

Slakt är något som sköts otroligt bra i vårt land. Verksamheten är hårt kontrollerad i alla led och djur är djur ända tills de är avlivade.
Inlägget nedanför är en berättelse som börjar hemma hos oss och tar oss med på resan fram tills att djuren har blivit kött färdigt för styckning. 

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
21:28 - söndag 19 april 2015

 

Tidig morgon. Vi går ut och börjar ställa upp grindar och öppna drivgången som tjurarna ska gå igenom för att komma upp på slaktbilen. Djuren reagerar på ljudet av grindarna och på att vi gör något annat än de vanliga morgonrutinerna. De går upp från sina halmbäddar där de sovit under natten. Sträcker på dig och går fram och tittar, nyfikna på vad som ska hända. De råmar lite, ropar åt varandra att något nytt är på gång.Vi öppnar för gruppen som ska iväg och de flesta går genast in i grindsystemet. Vi får hämta några eftersläntrare som blivit kvar inne på ströbädden. Inne i drivkarusellen vet de precis var de ska och bildar en kö fram till djurvågen som de ska igenom. De är vana. De har blivit vägda flera gånger förr och de vet var de ska gå.

Så kommer lastbilen. Isen på vattenpölarna knastrar och brister under däcken. Chauffören, djurtransportören, backar mot och rampen fälls ner. Bilen är helt ren invändigt och boxarna strös med spån innan djuren får börja gå in. Djurtransportören är lugn och vi öppnar för tjurarna. Några stannar till mellan vågen och lastbilen och funderar lite. De behöver lite tid att bedöma rampens lutning innan de går in. Andra nästan springer upp direkt. Någon blir lite rädd men vi väntar hellre än driver på för hårt. Stress är onödigt. Det är inte bra för det levande djuret, inte heller för köttet och inte för oss människor i arbetet med stora tunga djur. När alla tjurar har kommit upp på lastbilen stängs dörrarna och rampen fälls upp.

Dags för kaffe och pappersarbete. Alla tjurar som har lastats ska registreras på en intransportsedel. Man använder sig av numret på öronbrickorna. Vi skriver på med namnteckning att djuren är friska och att allt är i sin ordning. Transportören signerar också papperen och vi tar varsin kopia.
Senare ska ytterligare rapportering göras av oss till jordbruksverket om vilka djur som gått till slakt, vilket datum och till vilket slakteri. Även slakteriet rapporterar och allt måste stämma.

Till sist åker lastbilen iväg. En transport på en dryg timme innan djuren är framme på slakteriet. Där inne finns en hel ladugård med boxar av olika slag. Det finns vatten och mat för de som inte ska slaktas direkt och en veterinär står redo för inspektion.

Djuren lastas av och märker att de är på ett nytt ställe. De tittar sig omkring, blir kanske lite oroliga. Den vana personalen driver dem lugnt och snart är de inne i en smal gång som leder fram till avlivningen.

Våra tjurar har transporterats tillsammans och de har lastats och lossats av kunnig personal.
Slutligen är den förste tjuren framme hos mannen som arbetar med avlivningen. Djuret tittar nyfiket på allt som är nytt, luktar högt i luften men anar inte oråd. Människorna runt omkring är lugna. Det är vardag på slakteriet. Ingen sänder signaler till djuret om fara, rädsla och flykt.

Mannen med avlivningsvapnet går fram.
Bedövningen är ett skott i pannan. En blykula där skallbenet är som vekast.

En dämpad smäll! Hjärnan träffas och slås ut omedelbart. Den tunga kroppen faller genast.

Halspulsådern öppnas för avblodning. Allt sker på några sekunder. Djuret är dött.

 

Fram till denna stund var djuret ett djur. En levande och kännande varelse som behövde hanteras därefter. Nu är livet slut och allt gick bra. Människorna runt omkring hade vanan och erfarenheten, handlaget och respekten.

 

I slakthallen är det lite bullrigt. Ljud av tryckluft, vatten, plåt och maskiner. Glada tillrop och grabbiga skämt hörs mellan varven men oftast har personalen full upp med det arbete som fortfarande är ett hantverk. Maskiner hjälper till men det är slaktarna som måste veta var snitten ska läggas och hur slaktkropparna ska hanteras. Hud flås av och bukar öppnas. Det är ett kroppsarbete som kräver vana. Allt ska göras rätt, hållas rent och skötas enligt strikta regler.
På slakteriet är det livsmedelsverkets regelverk som gäller. Hygienen måste vara optimal och inget lämnas åt slumpen. En veterinär besiktigar alla slaktkroppar och undersöker inre organ.

Efter själva slakten hängs köttet in i ett kylrum. Sedan bedöms muskulatur och fettansättning av en klassificerare. Detta moment ger oss som uppfödare ett kvitto på hur våra djur växt och levt. Svällande muskler och lagom mycket fett gör oss glada. Vi har lyckats få fram ett välmående djur som utvecklats som det ska.

Hemma på gården flyttar vi fram nya tjurar till den box som blev tom på morgonen. Nästa grupp ska iväg om en månad. Fram till dess ska de äta, vila och leka. De ska njuta av vårsolen och dricka friskt vatten i djupa klunkar. De ska tugga sitt foder och somna bredvid varandra på halmen.

En morgon kommer kommen lastbilen igen och goda liv får åter igen goda slut.  

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk

Bloggare

Elin på Nysäter Lantbruk
Nysäter Lantbruk väster om Sundsvall drivs av Elin och Daniel Bergström. Gården ägdes förr av Daniels morföräldrar och nu föder familjen upp mjölkrastjurar till slakt och håller ungefär 340 djur. Gården brukar cirka 190 hektar mark, och odlar framför allt korn och vallfoder. De bedriver även entreprenadverksamhet med bland annat vallskördemaskiner.
Linnea på Persöfjärden
På Persöfjärdens Lantbruk har det nyligen genomförts ett generationsskifte och Linnea Larsson har tagit över gården efter sina föräldrar. På gården finns 80 mjölkkor och odlingen består av 110 hektar vall och 30 hektar spannmål. Skogen omfattar cirka 250 hektar.

Bloggarkiv

down 2014

down 2013

down 2012

down 2011

down 2010

down 2009

down 2008

down 2007

down 2006