Annons

Persöfjärden 6 mars 2007: Träning för vallhunden Almi

Det har varit riktigt vackert väder den senaste veckan. Temperaturen har varit behaglig och under helgen hade vi till och med plusgrader dagtid. Nattetid är det fortfarande kallt. Det har varit soligt och nästintill vår i luften med takdropp och spelande talgoxar.

I ladugården har det blivit något lugnare med hälsoläget. Kon med Coli-mastit är bättre i juvret och har börjat äta. Hon är dock inte helt fräsch ännu. Diarrén är i stort sett över, men vårt ensilage gör att djuren fortfarande är lösa i magarna. Vi utfodrar med en vallinsådd som skördades i september. Det är spätt gräs med bra energiinnehåll, 11,3 MJ. Råproteinhalten är dock för hög, 180 g/kg ts, och det är svårt att få en bra foderstat.

Vi hoppas på klövvård i veckan. Det skulle egentligen vara gjort för ett bra tag sedan, men kylan och annat har förskjutit våra planer. Och så är det ju gruvsamt när man har uppbundna djur. Det är både tungt och livat.

Bonden far runt och flänger på en massa träffar och i veckan anordnade länsstyrelsen ett informationsmöte för lantbrukare som planerar eller funderar på att investera i mjölkrobot. Det var hyfsat mycket folk och intressanta föredrag. Nu står studiebesök på schemat, bland annat för att titta på foderhantering.

I helgen körde jag den nya vallhunden Almi till en vallhundstränare i Kramfors. Hon ska vara där några veckor och förhoppningsvis kommer hon att lära sig en hel del. Vi har ju inte direkt några träningsmöjligheter på vintern och dessutom saknas tid. I sommar kommer vi definitivt att behöva en hund som fungerar.

Norrmejeriers resultat på 22 miljoner är ett glädjeämne och det är bara att hoppas att mjölkpriset kan hållas någorlunda i år. ICA:s lansering av fil och mjölk är givetvis ett hot och det blir spännande att se hur Norrmejeriers varumärke står sig. Marknadsundersökningarna är positiva och det bådar gott. Konsumenternas val vid butikshyllorna är dock en annan sak.
Linnea på Persöfjärden
Persöfjärden
Genom att kommentera på ATL.nu så godkänner du våra regler.

Vi uppmanar till livlig debatt på vår sajt. För att hålla en bra nivå på debatten har vi dessa grundregler:

Kommentarer på ATL.nu ska följa svensk lag och god sed.
Håll dig till ämnet.
Visa respekt för övriga debattörer liksom för personer och företeelser som förekommer i artiklarna.
Vi tillåter inga anonyma kommentarer, du måste vara inloggad (läs mer här om hur du loggar in). Underteckna helst inlägg med både för- och efternamn samt gärna bostadsort. Artikelkommentarerna kan komma att publiceras i papperstidningen.
Du får inte utge dig för att vara annan existerande person.

Kommentarerna får inte:
- uppmana till brottslig verksamhet eller annat som strider mot svensk lag.
- innehålla förtal, förolämpningar, grovt språk eller svordomar, hotelser, skvaller, personliga påhopp eller andra trakasserier.
- innehålla våld eller pornografi, hets mot folkgrupp, rasistiska, främlingsfientliga, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap.
- användas för att sprida datorvirus eller annat som kan skada ATL eller andra.
- innebära intrång i immateriella rättigheter som upphovsrätt eller varumärke.
- innehålla kommersiella budskap och marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.

Vi tillåter inte heller kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om det inte är relevant. Innehåller kommentaren länkar måste de vara relevanta.

Redaktionen på ATL.nu följer debatten och förbehåller sig rätten att redigera och/eller ta bort olämpliga inlägg. Den som inte respekterar reglerna stängs av. Hittar du ett inlägg som du anser strider mot reglerna kan du påpeka det för redaktionen genom att anmäla inlägget (klicka på "Anmäl" i anslutning till inlägget).

Annons
Bondebloggen
23:59 - fredag 31 juli 2015

Som utlovat kommer här en beskrivning av hur vi gör för att lösa problem med enklare diarréer bland kalvarna. Det handlar, som jag skrev tidigare, om de störningar som kan komma med ett miljö- eller foderbyte, alltså inte allvarligare diaréesjukdomar. 

Till att börja med måste jag göra en liten pudel och berätta att jag råkade slira lite på sanningen i det tidigare Kalvmage-inlägget. Det var inte meningen men jag skrev att vi inte köper några läkemedel alls till diarré-kalvar. Jag syftade på alla pastor och ersättningar och tuber som vi lade massor av pengar på tidigare och som vi helt slutat med. Vad jag glömde i hastigheten är att vi faktiskt har möjlighet att ge Metacam till kalvarna som den del i vårt kontrakt för Villkorad Läkemedelshantering. Det här drogs igång tidigare, när vi hade mer problem med kalvarnas magar och nu använder vi det inte så mycket alls. Väldigt bra att ta till dock, om kalvarna hinner bli smärtpåverkade eller gå upp i kroppstemperatur. Målet är förstås att det inte ska gå så långt och det är det förebyggande arbetet, det som inte innefattar någon läkemedelsbehandling, som detta inlägg ska handla om. 

När kalvarna kommer till oss får de flytta in i antingen små enskilda boxar eller i gruppboxar om 5-7 djur. Det beror lite på hur de har bott på ursprungsgården och var vi har bäst plats att erbjuda. Boxarna är ordentligt rengjorda och kalkade med Stalosan.

För kalvar som druckit helmjölk blandar vi de första givorna så att de får både pulver och vanlig mjölk, sedan går vi över på bara pulver efter ca två dagar. Samma sak gäller om kalvarna druckit en annan sorts pulvermjölk än den vi använder. Vi har inga sådana just nu men om man har det går det ju att köpa en säck av den mjölk de är vana och göra en successiv övergång. 

Diarrén kommer oftast inte direkt utan efter en till två veckor, ibland ännu senare efter insättning. Då gäller det att vara snabb. Vätska är lösningen och det måste tillföras medan kalvarna är så pass pigga att de fortfarande känner hunger och vill suga. Om det går för långt och de ligger, blir uttorkade och får feber är det värre. 

Det vi gör är att vi ger vatten. 
Så fort vi ser att de har lös avföring, alltså innan det blir medtagna. Bara vanligt vatten. Ljummet vatten ur napphink minst två gånger om dagen utöver mjölkgivan.  

Jag önskar att jag kunde skriva att vi har så bra rutiner och tider under arbetsdagen att vi kan ge extravatten mitt emellan mjölkmålen men det har vi inte. Därför har vi gjort på ett annat sätt som funkar bra för oss. 

När vi kommer ut och slår på mjölktaxin för värmning brukar vi ge eventuella diarrékalvar ett par liter vatten ur napphinkarna det första vi gör. Då är de hungriga och dricker av bara farten även fast det inte smakar mjölk. Sedan tar det nästan en timme innan de ska ha sin mjölk och då är de redan sugna igen. Kroppen har hunnit ta upp vattnet och de dricker sin vanliga mjölkmängd. 

Tidigare provade vi att ge vatten direkt i samband med mjölkgivan men då orkade de inte dricka upp. Dessutom känns det lite fel att späda ut mjölken så mycket med tanke på näringsupptaget i löpmagen.

Kalvarna har alltid torrt hö och kraftfoder. Vi ger även fullfodermix tidigt men den brukar vi plocka bort om de får diarré. Kraftfodret får däremot vara kvar eftersom det är svårt att vänja tillbaka sedan om man tar bort det. Då riskerar man en ny diarréomgång enligt vår erfarenhet. Förr var vi väldigt försiktiga med kraftfoder till lösa magar men nu känns det som att det är bättre att de får ha det kvar. De äter så lite ändå när de har diarré. Viktigt är att det är fräscht. Vi brukar lägga så lite i krubban att det nästan blir tomt till nästa gång så att man kan byta ut allt. 

Ren box och mycket strö är annat som är självklart. Fri tillgång på vatten ur hink eller vattenkopp är också givet, även om diarrékalvar inte brukar klara att vätska upp sig själva.
Täta väggar mellan gruppboxar är bra så att bakterierna inte sprids lika lätt samt att hålla kalvar från olika gårdar i olika boxar. 

Dessa enkla sätt funkar för oss med de omställningsdiarréer som förekommer här. Oftast men givetvis inte alltid. Vissa individer tar lång tid på sig att bli bra och vissa får lunginflammation efteråt vilket är en vanlig följd av diarré. Det händer så klart också att någon varje år inte blir bra alls. De blir tussiga, växer extremt dåligt och verkar aldrig få ordning på mag- och tarmsystemet. Då är det avlivning som gäller. Dock är det sällan som tur är men jag skriver det ändå för jag vet hur det hugger i hjärtat när någon skriver om enkla lösningar och man själv står med sjuka djur. 

Till sist.
Välkommen med fler tips när det gäller djurhälsa! Mejla mig! Det är ju så roligt om man kan få tips på något som fungerar hos någon annan!

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
Annons
22:38 - torsdag 30 juli 2015

Jag får skrivkramp av den här mjölkkrisen. Det är så otroligt frustrerande och deprimerande att det inte går att förstå. Jag kan inte ens skriva om det. Jag höll Danne vaken till långt in på natten och försökte diskutera kommunikation, media, företagande, idioter och politik men han var för trött.

I stället kan jag berätta att vi har hämtat några nya kalvar idag och att Danne i skrivande stund håller på och slipar knivarna till balpressen. 

Men det är tomt i sinnet. Jag är trött och less. Vill helst bara sitta i ett rent, tyst rum och skriva på min bok. 

Några hinder på vägen: Jag måste antingen städa ett bra tag eller också lämna hemmet för att hitta ett rent rum. Ett tyst rum är ännu svårare att finna och dessutom har jag ingen bok på gång.

Negativa gnällbonde! Ryck upp dig människa!  

Ja, jag måste göra något. Får hitta på något i morgon. Jag kan ju alltid köpa en ny mikrovågsugn eller ge mig ut och springa. Båda skulle vara välbehövliga insatser för min vardag.

Till att börja med ska jag lämna en Facebookgrupp som suger ut all energi från min själ. Det kanske blir bättre då

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
14:14 - onsdag 29 juli 2015

Första skörden är äntligen hemkörd.  

Det är bra att det är något som blir klart i alla fall. 

Jag däremot får inget gjort. Väldigt många störande moment just nu kan man säga.

Nu kom precis en lastbil så jag måste nog skynda mig ut och lasta av något, vad det nu kan vara,

Återkommer!

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
22:36 - söndag 26 juli 2015

Det är blött och tråkigt.

Fåren rymde igår när Danne skulle ge dem vatten. Han kom med hinken till hagen och så ropade han lite snällt "Fååren!". Tydligen stod de i helt andra tankar de där ulltussarna för de blev vettskrämda och flög rakt igenom stängslet! Nu får de gå här och spatsera för det är ingen som har lust att bråka med de där två. I alla fall inte idag när det är rena rama höstvädret.

Vissa dagar är precis som blöta, förrymda får. Tunga och lite unkna. Och jävligt irriterande. 

Då är det perfekt om man får tillfälle att åka och hälsa på en granne. Det gjorde vi idag och det var verkligen jättetrevligt. Han bor på en av världens vackraste platser vid Holmsjöns strand. 

 

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
19:40 - lördag 25 juli 2015
Min lillasyster Malin!

 

Det började med att jag och min syster Malin skulle åka till Stockholm för att se Meatloaf. Vi älskar den gamle rockaren och vi tänkte att om vi en gång skulle få se honom live innan han pensionerade sig så var det då. Så vi bokade, vi väntade, vi planerade och vi såg fram emot den där resan så otroligt mycket! 

För att man ska förstå nivån på det hela så var det så här. Vi lyssnade nästan enbart på Meatloaf-låtar i ett halvårs tid. Vi sökte på loppisar efter kråsskjortor och röda näsdukar och vi detaljplanerade till och med till och vad vi skulle ha med oss för fika på bussen ner till Stockholm (salami- och brieostmackor, juice och naturgodis landade vi på).
Så döm vår besvikelse när vi hörde på radion hur Meatloaf avbrutit en konsert i Newcastle, deklarerat att han inte längre kunde fortsätta som artist samt tackat alla sina fans för trettio fina år!

Vi dog ju nästan! Vi var så sjukt besvikna att vi till sist var tvungna att intala oss att det måste ha varit Guds försyn att turnén ställdes in. Att bussen till eller från Stockholm skulle ha kört av vägen och att vi skulle ha dött om vi hade kommit iväg. Det hjälpte ett tag. Sen ringde Malin en kväll och vi diskuterade om det ändå kanske hade varit värt det. Om vi hade kraschat på hemvägen. 

Nåväl, vi fick ju försöka komma över det där så gott det gick men en morgon när jag lyssnade på Morgonpasset i P3 och de körde Trubadurväckningen kom jag på den lysande idéen att mejla till programmet och föreslå att de skulle väcka min syster med ett så kallat sångogram!

För den som inte vet så innebar den här programpunkten att en lyssnare hörde av sig och önskade en låt som två musiker skulle spela för en annan person. I telefon. I direktsändning. Hyfsat tidigt på morgonen. 

Jag mejlade alltså och berättade om Malin och den här konserten som aldrig blev av och P3 nappade direkt! Jag pratade med Malins sambo och han lovade att se till att hon hade telefonen laddad och påslagen. 

Så. En fredagsmorgon skulle det ske. Åh, vad nervös jag var!

Min telefon ringde på utsatt tid och jag släpptes in i programmet. Jag fick berätta alltihop, i sändning, och sen var det dags. De ringde upp Malin.

Första signalen gick fram. Andra signalen. På tredje svarade hon och eftersom displayen visade ”dolt nummer” var hon helt säker på att det var jag eller vår mamma som ringde för våra nummer presenteras inte heller. 

Värt att tillägga här är att vår familj är lite tokig ibland. Det är mamma som är roten till det här och det är inte så mycket att göra åt. Vi skojar, sjunger och driver med varandra. Att ”busringa” till varandra eller svara till exempel ”Välkommen till Grand Hotel i Malmö, du pratar med Tina”  eller ”King of New England's office” när någon av de andra  ringde var något vi tyckte var hysteriskt roligt under en period. 

Därför, för att återgå, trodde alltså Malin att det var jag eller mamma som ringde och pratade med främmande dialekt där på morgonen.

Så. Telefonen ringde hemma hos min syster.

- Ja, det är Malin, svarade hon.

- Gomorron Malin!! ropade programledaren glatt på göteborgska.

Malin svarade. Lika glatt och hurtigt.
...fast på skånska...!

- Giomorron!

- Här kommer ett sångogram till dig! fortsatte programledaren, fortfarande lika hurtigt.

- Jäaao, jäaao! svarade Malin. Fortfarande på skånska! På den bredaste potatisskånska man kan tänka sig!

Jag höll på att skratta ihjäl mig! Malins sambo som satt i deras källare och lyssnade på radion höll trolitgvis också på att dö.

Men så satte trubadurerna igång. De spelade gitarr och sjöng I Would Do Anything For Love (But I Won't Do That) så underbart vackert! 
Malin drog efter andan när hon insåg att det var på riktigt och man hörde hur hon väs-ropade till sambon

-Putte, Putte, jag har fått ett sångogram!

Sedan började hon snyfta. Och snyfta och snyfta.

När låten var slut frågade programledaren:

- Malin? Är du jätteledsen eller jätteförkyld?

- Nej, svarade hon, (snyft, snörvel) Jag blev lite RÖÖÖRD, bara (snyft, snyft)!

Det var så himla roligt. Ett minne för livet. Jag ler varje gång jag tänker på det.

Efter detta var det precis som om planeterna ställde sig rätt till slut. Ett par år senare bestämde sig nämligen Meatloaf, som alla andra åldriga artister, för att göra en sista, absolut sista (ja, ja, det brukar låta så) Farewell-tour. 
Då var vi på plats, Malin och jag. På O2 Arena i London. Men det är en helt annan historia.

 

  
Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk

Bloggare

Elin på Nysäter Lantbruk
Nysäter Lantbruk väster om Sundsvall drivs av Elin och Daniel Bergström. Gården ägdes förr av Daniels morföräldrar och nu föder familjen upp mjölkrastjurar till slakt och håller ungefär 340 djur. Gården brukar cirka 190 hektar mark, och odlar framför allt korn och vallfoder. De bedriver även entreprenadverksamhet med bland annat vallskördemaskiner.

Bloggarkiv

down 2015

down 2014

down 2013

down 2012

down 2011

down 2010

down 2009

down 2008

down 2007

down 2006