Persöfjärden 19 maj 2009: Ystra kvigor på bete

Det luktar sommar. De senaste dagarna har det har varit soligt, stilla i luften och runt 18 grader varmt. Löven har slagit ut, det grönskar och fåglarna kvittrar. Härligt! Det torkar upp snabbt, men fortfarande är det lite för blött för riktigt vårbruk. Philip sprider gödsel och det är ungefär så långt vi har kommit. Sinkorna och ett gäng kvigor har fått komma ut på bete. Fler kvigor ska ut inom kort och sedan är det dags för korna. Det är kul, men tröttsamt. Kvigorna var ystra och sprang en sväng på gårdsplanen. Hunden är för ivrig och het efter att ha haft en lång semester från vallning. Jag skrek nog så att lilla Edith som satt i bärselen fick lock i öronen. Just nu känns det som om korna lyder bättre än hunden. Förhoppningsvis kan lite träning göra det bättre.

Vallarna ser ganska okej ut i år, men som vanligt är det en del isbränna i svackorna. Med tanke på kraftfoderpriserna så gäller det att få till ett bra ensilage. Årsmånen med väder och övervintring är svår att göra något åt, men det gäller som vanligt att skörda i tid. Vi hoppas att korvensilaget blir en bra grej för oss.

I veckan har vi haft hemslakt av herefordkvigan och så har två kor fått sluta sina dagar på slakteriet. Det var en dräktig ko som vi skickade på grund av hög cellhalt. Hon var väldigt lättmjölkad och egentligen ganska duktig, men det hjälper föga om juverhälsan är dålig. Den andra kon var en av väldigt få som inte passade i roboten. Bakspenarna korsade varandra. Hon var den enda kon vi mjölkade på bås för tillfället och då kändes det läge att skicka henne till slakt. Besiktningsveterinären ringde senare och berättade att hon blev helt kasserad. Tydligen innehöll köttet några slags gröna knutor, en ovanlig defekt. Det syntes inte vid slakten utan då köttet styckades. Märkligt. Nu är det alltså inte en enda ko som mjölkas på bås. Det är förstås skönt. Vi har dessutom endast en råmjölkskalv och ladugårdsjobbet är lindrigt. Det är dock snart dags för det trista jobbet att skura ladugården.