Lärmens 4 mars 2008: Lugn lunk i ladugården

Efter förra veckans besök i vårens Arvika är vi nu tillbaka i vintern igen. Här i vår del av världen är det mer vinter än på mången god dag. Vi har inte så kallt, bara någon minusgrad förutom idag när kvicksilvret landade på tolv grader, men vi har massor av snö. Dessutom skiner solen så det är verkligen läge för vintersport. Nu kanske inte vi är så intresserade av det men det är perfekt för alla ungdomar som har sportlov just nu.

Vid den här årstiden brukar man ju få in det ena vårtecknet efter det andra från olika delar av landet men härifrån har vi inte mycket att rapportera om, förutom att det är ljusare och att talgoxen har börjat sjunga. Dock kan jag meddela att duvorna redan har lagt ägg. Vi har lite bekymmer med de små rackarna så jag brukar hålla lite koll på dem. Sista omgången ägg förra året la de i november och är alltså igång redan. Det är inte lätt att hålla dem stången med den nativiteten. Är det någon som har lite tips om hur man ska kunna hålla dem tillbaka så är jag öppen för förslag.


I lagården går det sin lugna lunk med allt vad det innebär för att hålla alla djuren nöjda och belåtna. Det utöver det vanliga som hänt är att jag börjat städa rummet där vi har spannmålskrossen. Något som skulle ha gjorts för länge sedan men nu ska krossen bytas ut. Dels beroende på att den gamla krossen är sliten och dels för att kunna automatisera krossningen.

I lördagskväll när jag kom ner i källaren var det vatten där det inte borde vara. Man svor en liten eller kanske en lång ramsa och tänkte: Stopp i avloppet!!! Vi har varit med om det tidigare så vi visste vad som skulle göras men den här gången var det lite besvärligare än vanligt så jag fick inte upp det på kvällen, man fick alltså lägga sig oduschad. Lite lagom irriterad gav jag mig på röret igen morgonen efter och ett par timmar senare rann vattnet som det skulle. Det är märkligt hur ställd man blir när man inte kan använda vatten i de mängder som man är van vid.