Annons

Lärmens 27 mars 2007: Snö och fint väder

Efter förra helgens busväder med snöstorm och besvärligheter i trafiken har vädret de senaste dagarna varit fantastiskt. Vi har haft sol från en klarblå himmel och temperaturen har nått tio plusgrader på eftermiddagarna. Det har varit lite kyligt på nätterna, cirka fem minus, men det är bara bra för det betyder att snön inte smälter så fort. För min egen del får gärna snön gå bort men vi bor ju i ett turistlän och skidåkning, snöskoteråkning och isfiske är verkligt stora attraktioner så här på vårvintern.

I lagården har det skett en del förändringar de senaste dagarna. Det var överfullt i kalvavdelningen men nu har vi äntligen fått leverera alla tjurkalvar. Tio stycken blev vi av med samtidigt som vi slutat med mjölken till flera kvigkalvar. Plötsligt är det bara tre kalvar i kalvamman från att det tidigare varit 15-20. I och med att amman gödslas ut för hand så är skillnaden till det bättre verkligen markant. Dessutom har vi flyttat ut sju sinkor i den tomma silon så nu är det lite luftigare även i lösdriften.

I dagarna har vi lärt upp en ny avbytare. Magnus, som han heter, är en lugn och trevlig kille som vi tror kommer att fungera bra. Vi ser fram mot att kunna ha en kontinuitet i ledigheten igen eftersom vi inte haft någon fast avbytare på över ett år och det blir tröttande i längden.

Annars är det en hel del kontorsarbete de här dagarna då egenkontrollerna för Svenskt Sigill, miljöhusesyn och SAM- ansökan ska lämnas in inom de närmaste dagarna. Det är ett jobb som är nödvändigt men ibland blir man lite trött och funderar på om inte svenska bönder är den mest kontrollerade yrkesgruppen som finns.
Clas på Lärmens
Lärmens
Annons
Bondebloggen
21:49 - onsdag 28 januari 2015

Drivgångssystemet har fått ytterligare förbättringar. Vi har satt nya gummimattor i nedkant på själva drivgrindarna för att djuren inte ska kunna titta ut och Danne har kapat, svetsat och klurat för det ska bli bättre och enklare även för oss människor.  

Det är stor skillnad på hur djuren går i rondellen beroende på om de kan se ut igenom och under grindarna eller inte. Ser de att det rör sig utanför och att det går andra tjurar där vill de spana på dem i stället för att gå ut i drivgången mot vågen.

Öppet eller täckt
Många förespråkar öppna grindar (som går att se igenom) för att man ska kunna ha kontakt med djuren och kunna jobba med dem utifrån.  Vi har ett ganska litet drivgångsystem där djuren samlas upp i rondellen och går ut därifrån till en gång längs väggen och fram till vågen. Grindarna i gången är öppna och där går det bra att driva dem men inne i rondellen var det hopplöst förut när de såg igenom. Allra besvärligast var det när man hade fått igenom några stycken som gick i uppsamlingsfållan utanför. Då ville de som var inne i rondellen bara titta på dem. 

Vi tycker att det går mycket bättre sedan vi täckt grindarna så mycket det går. Nu behöver de bara fokusera på öppningen där de ska ut och behöver inte bekymra sig för vad de andra gör. 

Kapat
På bilden ser man Danne som kapar upp ett hål i rondellens ytterkant så att man ska slippa klättra över när man ska in och driva tjurarna. Det blev jättebra. Till och med en bit slangisolering kom på plats i överkant så att man inte ska slå huvudet när man kliver in.

Snart har han modifierat allt som går och i morgon ska jag visa en extra finess som han har konstruerat.

Kan man söka patent på "den perfekta drivgångslösningen"?

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
Annons
23:35 - måndag 26 januari 2015

Danne och jag jobbade tillsammans i kalvlagårn i morse. Det är trevligt att jobba ihop men oftast brukar vi dela upp oss och vara på olika ställen. Det känns mest effektivt då. Det är synd egentligen för vi är inte tillsammans så mycket som man skulle kunna tro med tanke på att båda jobbar hemma.

Jag som är den mest morgonpigga av oss brukar ta kalvarna. Det har liksom blivit så. Dessutom kan jag vara ganska jobbig kring något som är "mitt område". Jag gör på mitt sätt som om det är det enda rätta och går efter och liksom rättar till om någon annan gör lite annorlunda. Jag tittar konstigt och ogillande på hur andra jobbar men vägrar säga något när nån frågar: 

-Va? Nej, vadå? Nej jag tänkte inte på något särskilt... Man kan väl göra sådär också...antar jag. Men jag brukar...Nej, förresten, det var inget.

Och så vänder jag och går och gör något väldigt viktigt, väldigt grundligt. Som för att markera att jag minsann inte tar lätt på det här med halmmängden i boxarna, spånbalarnas placering eller hur hinkarna ska diskas. Som att jag är en så sjukt oersättlig expert inom "hälla-över-mjölkpulver-från-säck-till-tunna-branchen" ! Som att ingen skulle klara sig utan mig längre än ett par timmar! 

Så kan jag vara, skitjobbig.

Jag förstår ju att det inte är särskilt trevligt alla gånger och jag antar att det handlar om nåt sorts sjävkänslohandikapp. Jag menar, hur fel kan det bli? På hur många olika sätt kan man diska en hink? Är det verkligen något att ha kontrollbehov över?

Jag gissar att jag blir lite stött när jag ser att andra fixar det som är "mitt" jobb lika bra eller bättre. Att jag inte är oumbärlig varje dag. 

Ändå är det bättre nu än förr! Nu är det bara ibland jag reagerar såhär. Oftast är jag glad om vi kan vara två och jag tycker att det är skönt att jag har blivit tvungen att släppa lite på kontrollen på senare år tack vare skola, kurser och förtroendeuppdrag. Jag har insett att det går bra ändå. Att jag duger även om jag inte gör precis "mina" jobb exakt varje pass. Det är ju inte så att det inte finns annat som ska göras.

I morse var det mer eller mindre nödvändigt att vi hjälptes åt. Jag fick nån jävla katastrofattack  på morgonkvisten och var övertygad om att exakt alla kalvar var sjuka och skulle dö samt att inget någonsin skulle flyta på här på gården på många år framöver.
Hostande kalvar kan göra så med mig. Särskilt i bokslutstider för då är jag lite extra nervös och lätt att få ur balans.

Det är i alla fall roligt att jobba tillsammans och vi ska försöka göra det ofta. Nu när jag har skrivit det kanske det även blir verklighet. 

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
10:05 - söndag 25 januari 2015

En bild från morgonens halmning. Det är fint väder och någon enstaka minusgrad ute. Vi har för ovanlighetens skull köpt in några avvanda kalvar. De verkar trivas bra här.

Det är så skönt att vara ute och jobba. Att få röra på kroppen och ha torr och fin halm att ströa ut hos djuren.

Jag håller på en del med pappersarbete just nu, som så många andra den här tiden på året, och jag tror nästan inte att jag skulle stå ut om jag inte jobbade i lagårn som motvikt. 

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
12:20 - lördag 24 januari 2015
Ingemar fixade biffen och turligt nog hade vi grejerna som behövdes hemma. Vid halv tio igårkväll kunde jag glatt tömma brunnen. Gödsel är bra att ha, men också jobbigt att ha. Nu kommer resten av helgen att gå som smort.
Linnea på Persöfjärden
Persöfjärden
Etiketter: Persöfjärden
17:28 - fredag 23 januari 2015

Den här och nästa vecka har vi god hjälp av Emil som gör praktik på gården. Han går sista året på Grans naturbruksskola och är både intresserad och duktig. Det bådar gott för framtiden! På bilden har han varit och hämtat spannmål hos grannbonden. Idag har hans dag (och även min) tyvärr mest handlat om gödsel. Det är fredag och då passar givetvis gödselpumpen på att lägga av. Veckobrunnen är full och det måste pumpas. Det är något himla elfel eller kortslutning. Nu väntar jag på en annan duktig kille härifrån byn som är elektriker. Jag håller tummarna! Om inte han får till det lär jag ha fullt upp med att hålla undan gödsel som svämmar över. Just nu anser jag att fredag är sämsta dagen på veckan och måndag den bästa.

Linnea på Persöfjärden
Persöfjärden
Etiketter: Persöfjärden

Bloggare

Elin på Nysäter Lantbruk
Nysäter Lantbruk väster om Sundsvall drivs av Elin och Daniel Bergström. Gården ägdes förr av Daniels morföräldrar och nu föder familjen upp mjölkrastjurar till slakt och håller ungefär 340 djur. Gården brukar cirka 190 hektar mark, och odlar framför allt korn och vallfoder. De bedriver även entreprenadverksamhet med bland annat vallskördemaskiner.
Linnea på Persöfjärden
På Persöfjärdens Lantbruk har det nyligen genomförts ett generationsskifte och Linnea Larsson har tagit över gården efter sina föräldrar. På gården finns 80 mjölkkor och odlingen består av 110 hektar vall och 30 hektar spannmål. Skogen omfattar cirka 250 hektar.
Sara & Calle på Jussberg
Sara är lantmästare, arbetar med ekologiska höns på en granngård. Calle, också lantmästare, är heltidsbonde och fjärde generationens Fredriksson som brukar jorden på gården Jussberg. I familjen finns också barnen Sigrid och Ebbe. Gårdens 240 ha drivs ekologiskt och utöver spannmålsodling, vallar och betesmark finns ca 55 dikor, 50-talet ungdjur och 190 ha skog.

Bloggarkiv

down 2014

down 2013

down 2012

down 2011

down 2010

down 2009

down 2008

down 2007

down 2006