Annons

Lärmens 27 mars 2007: Snö och fint väder

Efter förra helgens busväder med snöstorm och besvärligheter i trafiken har vädret de senaste dagarna varit fantastiskt. Vi har haft sol från en klarblå himmel och temperaturen har nått tio plusgrader på eftermiddagarna. Det har varit lite kyligt på nätterna, cirka fem minus, men det är bara bra för det betyder att snön inte smälter så fort. För min egen del får gärna snön gå bort men vi bor ju i ett turistlän och skidåkning, snöskoteråkning och isfiske är verkligt stora attraktioner så här på vårvintern.

I lagården har det skett en del förändringar de senaste dagarna. Det var överfullt i kalvavdelningen men nu har vi äntligen fått leverera alla tjurkalvar. Tio stycken blev vi av med samtidigt som vi slutat med mjölken till flera kvigkalvar. Plötsligt är det bara tre kalvar i kalvamman från att det tidigare varit 15-20. I och med att amman gödslas ut för hand så är skillnaden till det bättre verkligen markant. Dessutom har vi flyttat ut sju sinkor i den tomma silon så nu är det lite luftigare även i lösdriften.

I dagarna har vi lärt upp en ny avbytare. Magnus, som han heter, är en lugn och trevlig kille som vi tror kommer att fungera bra. Vi ser fram mot att kunna ha en kontinuitet i ledigheten igen eftersom vi inte haft någon fast avbytare på över ett år och det blir tröttande i längden.

Annars är det en hel del kontorsarbete de här dagarna då egenkontrollerna för Svenskt Sigill, miljöhusesyn och SAM- ansökan ska lämnas in inom de närmaste dagarna. Det är ett jobb som är nödvändigt men ibland blir man lite trött och funderar på om inte svenska bönder är den mest kontrollerade yrkesgruppen som finns.
Clas på Lärmens
Lärmens
Annons
Bondebloggen
9:47 - torsdag 30 oktober 2014

Höstens välbehövliga klövvård är gjord och som vanligt är det riktigt skönt efteråt. Den här gången var det 89 damer som fick sina klövar friserade och det gick bättre än någonsin. Klövvårdaren hade sin dotter som duktig medhjälpare och korna var hyfsat välvilligt inställda. Vår äldsta ko, 518 Svana, hatar verkstolen och det brukar oftast sluta med grimma för att få in henne. Den här gången såg hon som vanligt till att vara sist, men traskade lugnt in. Poletten kanske har trillat ner efter elva år.

Snön försvann med regnet och efter det fick vi vackert höstbruksväder. Philip plöjer och jag stökar undan det sista som är kvar efter betessäsongen. Det är en förmån att få vara ute i slutet av oktober när solen skiner och det är behagliga 5 grader.

Linnea på Persöfjärden
Persöfjärden
Etiketter: Persöfjärden
Annons
23:28 - onsdag 29 oktober 2014

Tydligen var det någon som tog min snedkörning som en utmaning och såg till att bräcka mig riktigt ordentligt.

Jag är alltså inte med på bilden men det är vår traktor. Den hamnade "lite snett", enligt chauffören...

- Håkan, du vann denna ronden och jag vill inte vara med och tävla mer! INTE!

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
12:43 - tisdag 28 oktober 2014
Ser kanske inte så farligt ut för alla vana snedkörare men jag kan berätta att sanden var som gröt, eller kvicksand för den delen, närmast kanten!

Jo, jag höll faktisk på att dö i lördags. Av chock om inte annat!

Det var en sån där dag när allt bara gick fel. På förmiddagen hittade vi en vattenkopp som stod och läkte i Hangarn så att gången var full med vatten. Jag gick dit och skulle kolla vad som var fel. Drog ur sprinten och lyfte på ”tungan” som djuren trycker på när de vill ha vatten. Och vatten kom det. I en skarp stråle rakt upp.  Rakt upp i mitt vänstra öga! Aajajaj. Trodde seriöst att jag skulle bli blind. Men det blev jag inte. Med hjälp av ett barn lyckades jag stänga av vattnet och Danne kom och hjälpte mig. Tack och lov så var det bara något mindre fel, något som hamnat snett. Det blev till att skrapa vatten i ca en timme, vilket avbröts av ett dieselstopp på hjullastarn (trasig tankmätare). Sedan skyndade vi på med allt som egentligen skulle göras för dagen, vilket så klart inte alls hanns med. 

Till historien hör att jag skulle på ett föräldramöte med efterföljande medlemsfest på vår kooperativa förskola på kvällen.
Mötet skulle börja klockan fem så kvart i fyra körde jag fram balar till foderblandningen i godan ro och tyckte att jag låg ganska bra till. De största barnen var mutade att hjälpa till med kalvarna och Danne var hemma. Bra så långt. Tills jag körde runt en av balhögarna för att plocka fram en bal. Den högen som står närmast bäcken och där balarna man vill åt står på baksidan av högen. Jag backade in, körde fram, tog en bal från översta lagret och SLURP! Då försvann marken under vänster hjulpar! Det var bland det otäckaste jag har varit med om på väldigt länge! Jag kände verkligen att NU TIPPAR JAG!! Jag sjönk mer och mer på ena sidan och traktorn stod så snett att högra framhjulet var i luften. Jag hann tänka på alla varningslappar jag sett i traktorer om att man ska hålla i ratten om traktorn stjälper och jag hann också fundera på vad försäkring täcker.
Jag lyckades i alla fall drämma ner lastaren och balen allt jag kunde ner i balhögen och jag vet inte om det var det som gjorde att jag till sist stod still igen, om än väldigt snett.
Med adrenalinnivån på max ringde jag till Danne. Inget svar. Ringde igen. Lovisa, 6 år, svarade.

–Hej…. Det är Lovisa….! (hon är extremt lugn och långsam denna unge)

–HÄMTA PAPPA FOOORT!!vrålade jag där jag satt och höll på bromsen så benen skakade.

–Okej... Jag går nu, svarar flickebarnet och jag såg verkligen framför mig hur hon först skulle ta på sig skorna under en väldig procedur och sedan i sakta mak vandra ut och leta efter sin pappa, eller hitta på något annat på vägen.

Jag började tuta i stället och då kom han farandes, min man. Han kliade sig i huvudet ett tag och bad mig sedan höja lastaren igen för att se om högerhjulet skulle gå ner.

–ALDRIG, skrek jag! Kan jag klättra ut eller är det min vikt som håller maskin’ kvar!? frågade jag med vild blick.

Jag kunde klättra ut och Danne och min pappa bärgade hjullastaren, oväntat lätt ändå, och jag for på möte och fest.
En sån dag. En sån vansinnig dag!

Minnesanteckning: Kör inte på kanten av en sandplan när det har regnat flera dagar i sträck. 

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
14:24 - måndag 27 oktober 2014
I suckarnas gång...

Jag bloggdog lite. Det beror på att jag är så vansinnigt kvällstrött nu för tiden. Jag tänker varje dag att jag ska skriva på kvällen men sen hamnar jag i soffan en stund och då är det som att jag får ett nackskott. Jag dormar av direkt!
Därför kommer ett mitt-på-dagen-inlägg med en blid på morgonens grisdrivning in i slaktbilen. Det var lite besvär innan vi fick in dem för de är lite väl tama men till slut gick det och i morgon ska de slaktas på Delsbo Slakteri. Sedan hämtar vi dem på onsdag morgon för styckning och försäljning. 

Jag ska ta mig i kragen och blogga på lite för jag har så mycket att berätta! Om blodvite, fotografer och om när jag nästan dog i lördags! Kanske blir det redan i kväll om jag håller mig vaken. 

Elin på Nysäter Lantbruk
Etiketter: Nysäter Lantbruk
9:22 - onsdag 22 oktober 2014

Första snön har kommit sedan jag senast uppdaterade bloggen. Den i kombination med mestadels plusgrader är en obehaglig företeelse. Det blir bara en massa slask och gegga. Börje var här i samma veva och spred flytgödsel. Ekipaget rullade dygnet runt med Philip på nattskiftet. Det känns alltid som en lättnad när gödselbrunnarna är tomma! Philip har börjat plöja, men några dagar med kallare väder har gjort att det är uppehåll. Vi hoppas det blir en till period med milt väder så att vi hinner mer. Den där lugna perioden efter att sista skörden är avklarad infinner sig sällan innan det fryser ihop för vintern. Det är så många projekt som är igång. De sista 25 kvigorna fick vara ute tills vattnet började frysa. Några fick komma in i lagårn, men de flesta är i en tillfällig lösning där de äter ute och har en hall med halm att gå in i. De har det fint, men för oss är det lite mer jobb.

Linnea på Persöfjärden
Persöfjärden
Etiketter: Persöfjärden

Bloggare

Elin på Nysäter Lantbruk
Nysäter Lantbruk väster om Sundsvall drivs av Elin och Daniel Bergström. Gården ägdes förr av Daniels morföräldrar och nu föder familjen upp mjölkrastjurar till slakt och håller ungefär 250 djur. Gården brukar cirka 160 hektar mark, och odlar framför allt korn och vallfoder. De bedriver även entreprenadverksamhet med bland annat vallskördemaskiner.
Linnea på Persöfjärden
På Persöfjärdens Lantbruk har det nyligen genomförts ett generationsskifte och Linnea Larsson har tagit över gården efter sina föräldrar. På gården finns 80 mjölkkor och odlingen består av 110 hektar vall och 30 hektar spannmål. Skogen omfattar cirka 250 hektar.
Sara & Calle på Jussberg
Sara är lantmästare, arbetar med ekologiska höns på en granngård. Calle, också lantmästare, är heltidsbonde och fjärde generationens Fredriksson som brukar jorden på gården Jussberg. I familjen finns också barnen Sigrid och Ebbe. Gårdens 240 ha drivs ekologiskt och utöver spannmålsodling, vallar och betesmark finns ca 55 dikor, 50-talet ungdjur och 190 ha skog.

Bloggarkiv

down 2014

down 2013

down 2012

down 2011

down 2010

down 2009

down 2008

down 2007

down 2006