Lärmens 2002 del 1

Lärmens 4 januari 2002: En kall nyårsafton avslutade ett hyfsat bra år
Då har man lagt ännu ett år till handlingarna. Ett år som efter omständigheterna har gått ganska bra. Om vi ska börja med att tala väder, så var vintern normal temperaturmässigt däremot var det mindre snö än vad vi brukar ha. Våren var kall och torr förutom slutet på april när vi fick 40 mm regn vilket gjorde att lilla snö som var kvar försvann.

Vårbruket, som vi kom igång med i normal tid, d.v.s. mitten på maj, flöt på bra, men p.g.a. kylan tog det väldigt lång tid innan det grodde. Även vallarna växte sakta.

Strax före midsommar slog vädret om och blev varmt men även regnigt. Under juli, augusti och september fick vi 630 mm regn. Jag kan inte förstå hur vi kunde få till så pass bra ensilage som vi fick, men det var ett par fina veckor som vi lyckades pricka in.

Hösten fortsatte att vara fuktig. Det regnade nästan varje dag men små mängder och där i mellan var det disigt, vilket gjorde tröskningen till en mycket utdragen historia. Dessutom blev all halm, som hade tänkt pressa, kvar ute.

Vädret senaste veckan har varit kallt med -26 på nyårsafton. På nyårsdagen fick vi nästan en dm snö men vi har fortfarande för årstiden lite snö. Om man tittar på nyheterna ser det nästan ut som om vi har minst snö i hela landet, och det blir ju inte bättre av att vädret slog om igår (torsdag) och det blev tö. Idag har vi +2 grader.

I ladugården flyter det på som vanligt. Den stora kon jag har skrivit om tidigare klarade sig från kalvförlamning, men tyvärr dog hennes kalv, ett och halvt dygn gammal. Vi vet inte riktigt av vad, men troligtvis lunginflammation.

Vi fick, av en bekant, två biljetter till generalrepetitionen till årets nyårsrevy i Östersund. Den gick av stapeln dan före nyårsafton, när premiären var, och var en mycket trevlig föreställning, väl värd ett besök.

Det nya året medför en del förändringar i samhället med nya lagar och annat. Här i byn märks det tydligast på att bussturerna skärs ner från sju turer om dagen till två. Det gäller alltså att man har bil eller att någon i bekantskapskretsen har det.

Det har senaste veckan varit diskussioner i medierna här, om att det är svårt att tag i folk som vill jobba inom lantbruket. Här i Jämtland är ganska många gårdar som söker folk. En del har löst det med att anställa ryssar och balter.

Man tycker att det borde finnas svenskar som skulle vilja ha ett så härligt jobb. De allra flesta små barn vill ju arbeta med djur, sedan händer det något när de växer upp. Det är annat som drar. Jag tror att en anledning till att det är som det är, är riksmediernas glorifiering av storstadslivet och deras töntstämpel på landsbygdsbor.

Lärmens 11 januari 2002: Sista julkakorna äts upp
Vår son, Carl, sade häromdagen: Nu vill jag att det ska bli sommar eller att det blir riktig vinter. Och jag är faktiskt böjd att hålla med. Det har varit tö hela veckan, och igår, torsdag, var det riktigt ljumma vindar och termometern steg till 6 grader varmt. Gräset börjar lysa igenom snön.

Gårdsplaner och vägar är rena skridskobanor. Man skulle kunna tro att det är i slutet av april och inte mitten av januari. Men vintern är inte slut än och snön och kylan kommer med all säkerhet tillbaka igen. Då kan vi börja använda vårt "berg", som ligger precis bakom ladugården. Barnen, och en del vuxna, tycker det roligt att vara på berget och åka pulka och skidor. Vi har även en grillplats där. Fina vinterdagar är det jätteskönt att sitta där i solen och grilla korv och titta ut över Storsjöbygden och Oviksfjällen. Det är vid sådana tillfällen man inser i vilken vacker bygd man bor.

Veckan har varit lugn med en del reparationer och underhållsarbeten. Jag har haft stordisk på mjölkanläggningen och bytt alla gummidetaljer. För att kunna hålla mjölkkvaliten är det mycket viktigt att det görs med jämna mellanrum, trots att det är ett ganska trist jobb.

Slaktarbilen var hit i onsdags och hämtade tre djur, bl.a. en kviga som
kalvade för en månad sedan. Jag har skrivit om henne tidigare. Hon var av bra härstamning och mjölkade 30 liter vid provmjölkningen i början på månaden. Men det hjälpte inte när hon inte ville bli mjölkad och mjölkaren närmade sig henne med livet som insats. Det var faktiskt riktigt skönt att bli av med henne.

Vi har även underhållit våra sociala kontakter i veckan. Vi har hälsat på hos flera och hjälpt dem att äta upp "julkrusa" (kakorna). En mycket trevlig sysselsättning i goda vänners lag.

Fortsättning