Lärmens 19 september 2006: Kvigorna på rymmen

Det har varit en mycket hektisk vecka men det känns ändå väldigt skönt då vi har fått mycket gjort. Till att börja med så har vädret varit helt fantastiskt med strålande sol alla dagar, förutom en del morgondimmor, och med upp mot 20 grader på dagarna. Nätterna har också varit milda förutom inatt när temperaturen sjönk till fyra plusgrader. Vi har ännu inte haft någon frost något som måste vara ovanligt när vi nått så långt in i september.

Att ensilering och tröskning infaller samma vecka hör till ovanligheterna, men med lite "trixande" och inlånade spannmålsvagnar så fick vi allt att fungera.
Med tanke på omständigheterna, först värme, sedan regn, är vi ändå ganska nöjda med att ha fyllt ett av två fack i plansilon. Före älgjakten, v.36 såg det ganska dystert ut, återväxten var inte tillräcklig för att det skulle löna sig att köra, men det myckna regnandet och värmen gjorde att gräset kom igång igen. Gräset var inte långt, men riktigt grönt och ganska tätt vilket gjorde det lönt att slå ner, hur analysen ser ut är en annan historia som vi får lov att återkomma till.

Tröskningen gick också bra trots att det är korta dagar, morgondimma och råa kvällar, på två dagar var det mesta avtröskat. Vi hade ett litet fält kvar plus lite som jag skulle köra åt grannar med vår egen tröska, även det gick bra ända tills jag hade fem minuter kvar att köra, då gick en rem av så det var bara att åka hem. Vi får se när det blir fixat, förhoppningsvis går tröskan igen till nästa säsong. Årets skörd anser vi i alla fall avslutad då jag i dag har pressat all halmen.

Efter en arbetsintensiv vecka tog vi oss ner till vallokalen i Brunflo strax före stängning på söndagskvällen, därefter tänkte vi följa den spännande upplösningen via tv:n. Men ack vad vi bedrog oss.
Strax före kl.22 ringde grannarna och meddelade att våra kvigor var på rymmen, 19 glada kvigor sprang runt i byn i olika grupper, som tur var höll dom sig på vallarna och lämnade trädgårdarna ifred. Efter någon timmas lockande och fösande lyckades vi samla in alla i hagen igen. Med tanke på mörkret gick hela äventyret ganska snabbt, utan ficklampa syntes ingenting på ca 15 m. Då en av de små kvigorna har koskälla på sig hörde vi var de höll till. Det var tre trötta kofösare som kröp i säng runt midnatt.

Vår by har i dag fått en ny liten innevånare, grannarna Louise och Cesar har fått en son. Det är glädjande att det föds nya barn i byn då de yngsta hittills har varit vår Carl, 17, och hans jämnåriga kompis Jonna.