Bondebloggen, Lärmens
Vädret har varit lite nyckfullt den senaste veckan med en hel del skurar men också ganska mycket sol förutom i måndags då vi fick 50 mm regn. Det gjorde att vi inte kom igång med ensileringen när det var som mest idealiskt. Det myckna regnandet gör också att på en del låglänta åkrar vill maskinerna sjunka lite, men det har i stort set gått bra.
Trots att vi fick skjuta upp ensileringen några dagar så kom vi igång ungefär en vecka tidigare än normalt men idag täckte vi silon, skönt, det betyder att det mesta av förstaskörden är avklarad. Vi har en del rundbalning kvar att göra men det hoppas vi att vi ska kunna göra så snart vädret tillåter och Tomas har tid att komma och rulla. Skörden ser ut att bli något över normal men det återstår att se vilka värden det blir då gräset var något utväxt.
Vi har i sommar hjälp av en fransk kille, Clement. Han var här för fyra år sedan och är nu tillbaka. Ett av de första jobben han fick göra var att skura den gamla lagården. Vi ska försöka rengöra den ordentligt för att sedan desinficera den för att få bort så mycket som möjligt av ringormssmittan som vi haft besvär med under vintern.
Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar att vår förening, Milko, inte orkar stå emot längre. Jag kan inte peka på någon specifik orsak till det hela men hela livsmedelsmarknaden, där även vi milkomedlemmar ingår, är hårt pressad. Det gör att kronan styr mer än solidariteten för den egna föreningen. Det är i för sig lätt att förstå för räkningarna måste ju betalas.
Vi får hoppas att det här löser sig så fort som möjligt för den här prissänkning blir svår att hantera annars. Jag hade hellre sett att vi gått norrut men Arla är i alla fall ett bättre altarnativ än konkurs.
Nu återstår massor av frågor om vad som kommer att hända vad gäller intransport av mjölk, insatser, framtida mjölkpris och så vidare men jag hoppas att det löser sig till det bästa.
Idag var det Ingrids tur att åka till Visingsö, med sig i bilen har hon Elin, Alva och farmor Irene. Det blir en dryg resa, det är i alla fall 73 mil och de två yngre har lite anlag för åksjuka.
Här hemma håller jag ställningarna, idag har jag haft hem veterinären. Det är två kor som har mastit och dessutom en tjurkalv som skulle kastreras. När vi hade hem veterinären förra gången för att kastrera och avhorna ett helt gäng tjurkalvar så hade inte bägge kulorna ramlat ner i påsen på den här kalven så det blev bara avhorning för honom. Nu har han vuxit på sig lite och kulorna var på plats så då passade vi på att avlägsna dem när veterinären ändå var här.
Efter en period med mycket regn, över 100 mm i slutet på maj, har vädret stabiliserats något, just nu sol och 21 grader. I lördags fick vi verkligen lära oss vad en kallfront är, från lugnt och stilla och 18 grader gick det till nästan storm och 10 grader på mindre en kvart. Det var nästan kusligt.
Det har hänt en hel del på gården sedan sist jag skrev. Det torkade upp tillräckligt för att jag skulle kunna ogräsharva men dagen efter regnade det så det var inte optimalt.
Betena har också torkat upp. Korna går nu ute dygnet runt och det funkar bra i och med att vi satt envägsgrindar i dörrarna där de går ut och in. Det betyder att korna måste gå genom roboten innan de kan komma ut på bete igen.
Nästan alla stängsel är nu fixade, det är ett stort jobb varje vår då det är långa sträckor och älgen är verkligen hård med stängslen. Det brukar bli lite bättre när vi kopplat på strömmen och precis som korna lär sig älgarna att respektera tråden.
Vi fick vår första kalv igår på över två månader. Normalt har vi inte så här långa uppehåll i kalvningarna men ibland är det lite svårt att styra. Det var en stor och fin tjurkalv som föddes ute på betet och som fick åka traktorskopa hem. Ofta följer de med kon hem men den här ville inte gå så långt och då ville inte kon heller gå. Det blir lite av ett moment 22.
Vi har tömt gamla lagårn helt och flyttat ut alla kalvarna i ett silofack där de även ha till gång till en fålla utomhus, även den nya kalven får bo där ute. Nu är det meningen att lagårn ska skuras ordentligt och desinficeras. Det är många år sedan den var helt tom.
Vädret är ostadigt, igår var det hård vind och det blåste in en och annan liten skur. Runt omkring oss gick det skurar med mycket regn och vi hörde även åskan på avstånd. Detta hindrade inte oss att sätta potatisen. Vi är fem familjer som sätter tillsammans och vi hann få potatisen i jorden utan att vi blev blöta. Som ni förstår har vi ingen färskpotatis till midsommar men däremot mycket god potatis hela vintern och det känns faktiskt viktigare.
Vi har släppt ut ett gäng kvigor till så nu är det tomt i silon. De har inte varit ute tidigare så vi har släppt dem i en träningsfålla bakom lagårn. De får gå där ett par dagar för att vänja sig med elstängslet innan de kommer ut på rätta betet.
Efter avverkningen vi gjorde i vinter är det meningen att grenar och toppar, så kallad GROT, ska samlas ihop och köras till värmeverket. Vi hade fått besked om att det skulle göras i höst eller nästa vår för att groten skulle torka. Nu bar det sig inte bättre än att igår ringde en entreprenör och ville köra igång, han stod och väntade vid hygget. Då hygget gränsar mot kvigbetet så hade vi tagit ner stängslet under avverkningen och i helgen satte vi upp det igen men inte hunnit släppa dit några djur. Det var bara att ta ner det igen för att de skulle kunna utföra sitt jobb.
- 1 av 2
- ››
Bondebloggen
Dagboksbönderna har blivit nya Bondebloggen. Här kan du följa tre gårdars dagliga liv, från Persöfjärden norr om Luleå, via Lärmens utanför Östersund och ner till Jussberg i Östergötland.
Till: Bondebloggen
Bloggare
