Dagbok från Persöfjärdens Lantbruk 2001

Persöfjärden 7 juli 2001: Nu växer det så det knakar Sommaren i Norrbotten har hittills visat sig bjuda på fint väder. Kraftiga regn i samband med vårbruket försenade dock sådden för många. Tack och lov flyttades sista sådatumet fram till den 25 juni och de flesta hann därmed i tid. Vi var ute med såmaskinen så sent som den 24 juni, 20 hektar grönfoder har såtts in med vall. Insåddernas utveckling verkar inte ha tagit skada av förseningen och värmen och det stora vattenförrådet i marken har gjort att det växer så det knakar. Grönfodrets kvalitet är inte heller någonting som vi lägger någon större vikt vid, det kommer att rundbalas och utfodras till ungdjur och sinkor.
De senaste två veckorna har varit varma och torra. Första ensilageskörden kunde bärgas veckan efter midsommar då både mängd och kvalitet var god. Vi har inte direkt varit bortskämda med vackert väder vid skörden de senaste åren och detta var därför mycket tillfredställande.
Den korta vegetationsperioden här uppe tillsammans med årets sena sådd gör att andningspauserna mellan arbetstopparna är korta. Sådd och första skörden följde varandra och nu är det dags för höbärgning. Förra årets stora höskörd har gjort att vi som många andra har ett stort överskott i ladan. Det har gått åt en hel del tid till att gruva sig för att tömma ladan. Vi balade en del av fjolårshöet och resten tvingas vi köra bort. Vädret ser ut att bli stabilt och vi har slagit ut för höskörd. Nu hoppas vi bara på bra torkväder.

Persöfjärden 13 juli 2001: Höbärgningen får vänta Det önskade torkvädret har inte infunnit sig i Ängesbyn den senaste veckan. Åskskurar, lokala regn och hög luftfuktighet har gjort att höbärgningen ännu inte är färdig. Förra veckan slog vi ut 8 ha av en väldigt fin tredjeårsvall med mycket timotej. Det började bra, men efter 19 inkörda lass så kom regnet, totalt 16 mm under helgen. Vi har dock lyckats bärga 6 ha mellan ovädrena, de resterande 2 ha tvingas vi köra bort. Det är fortfarande 5 ha som är oslagna, vädret är inte stabilt så det får nog vänta några dagar. Vi hoppas på att kunna få ladan full även i år, djuren fullkomligt älskar höet och det är ett bra komplement till ensilaget.
Veckan har i övrigt inneburit en del stängsling och putsning av beten, betesputsen visade sig för övrigt även göra ett bra jobb på gräsmattan. Ladugården har blivit skurad invändigt, ett mindre roligt arbete men med desto finare resultat. Vi har även gjort ett litet inköp. Av en slump hittade vi en annons på en begagnad silofläkt. Den vi använder är inne på sitt tjugonde år och det är lite osäkert hur länge till den håller.
Planerna inför kommande vecka är att, om vädret vill, avsluta höslåttern samt att sprida handelsgödsel till återväxterna. Vi borde egentligen redan ha gödslat men den utdragna slåttern och väntan på bra väder har försenat detta.
Alla syskon är på hemmaplan och en storrensning av allt bråte som samlats i uthusen genom åren har påbörjats. Byns soptipp har stängts och det är numera en hel vetenskap att bli av med allt skräp. Det är inte lätt att vara husbonde!

Persöfjärden 20 juli 2001: Höslåttern avslutad Det instabila vädret har hållit sig kvar i Ängesbyn även den här veckan. De senaste dagarna har varit regniga och i torsdags kom det tio mm under en knapp timme. Marken var mycket torr så det var välbehövligt. Kraftiga vindar och någon dag med soligt väder har dock gjort det möjligt för oss att avsluta höslåttern. Ladan är i princip fylld och årets skörd blev cirka 70 ton skulltorkat hö. Även om en äldre vall ännu inte skördats så får vi vara nöjda med såväl mängd som kvalitet. Det känns tryggt att ha bra foder inför den nio-tio månader långa utfodringssäsongen som väntar. Eftersom vi endast odlar grovfoder så måste vi försöka få en så god kvalitet som möjligt. Vädrets makter kan man inte rå på men med hjälp av planering och fungerande utrustning kan man för det mesta nå ett bra resultat. I och med att höet är under tak är den intensivaste delen av jordbruksåret över för vår del.
Bärsäsongen har startat här uppe och det ser ut att bli gott om bär i år, såväl hjortron och åkerbär som blåbär. Årets första bärplockning orsakade en uttryckning av vår far för att rädda vår vilsna mor från hjortronmyren, det gäller att inte bli för ivrig i sin hamstring. Hädanefter måste hon vara utrustad med mobiltelefon när hon ska ut i bärskogen.
Vi har släppt djuren på återväxterna och det är gott om gräs, kvigorna har lagt på hullet mer än vanligt. Tyvärr har vi tvingats ta veterinären till en kviga. Hon har fått klövspaltinflammation och måste behandlas med antibiotika.
Höbärgningen ger gården en angenäm doft och det regniga vädret ger oss möjlighet att njuta av detta och sysselsätta oss med diverse eftersatt småpyssel.

Persöfjärden 27 juli 2001: Sex grader på natten Det varma vädret har hållit sig borta från norr den senaste veckan och vi har haft temperaturer ned till 6?C nattetid. Åskskurar och lokala regn har förekommit men vi har inte fått några större mängder nederbörd. Det är först idag, torsdag, som vi har fått ta del av den värmebölja som ligger över södra delarna av landet.
Den första kalven för säsongen har anlänt. Vi försöker koncentrera kalvningarna till hösten för att slippa merarbete under den hektiska perioden på sommaren. Mjölkpriset är också högre på hösten. I år har vi haft lite problem med att få korna dräktiga i tid och många kommer att kalva i december.
Småkvigorna har släppts på strandbetet. Tillväxten är dålig och tillskottsutfodring är ett måste. Djur mellan sex och tolv månader har svårt att behålla en bra tillväxt på endast bete.
Vallarna ser bra ut och gödslingen verkar har gett återväxten en bra skjuts. Det är sällan något problem med torka på de jordar som finns i här i byn. Mjälajordar har en hög vattenlevererande förmåga och har därmed förutsättning för att ge en bra vallproduktion. De är dock sena på våren och kräver värme för att kunna brukas. Havre/ärt-insådden har sett gles ut men verkar nu ha repat sig. Vi har aldrig tidigare sått grönfoder, men måste nu göra det på grund av nya EU-regler för miljöersättningar. Det går inte längre att så in vall i renbestånd och ogrässpruta.
I övrigt har veckan inneburit putsning av trädor, fortsatt underhållsarbete i ladugården och diverse målerijobb.
Vi har också invigt vår bakugn i bagarstugan med att baka matbröd, detta efter att ha bott här i 33 år. Det var väldigt gott, så det var på tiden!

Persöfjärden 3 augusti 2001: Lugna veckan med småspyssel Den sista veckan i juli har gått i lugnets tecken, bortsett från det blåsiga vädret. Tröttheten har drabbat både djur och människor på gården. När arbetet blir lugnare och man börjar slappna av, ja då blir ingenting gjort. Lite småpyssel här och där och det känns som om man trampar i i en degbunke. Vi kanske kan skylla en del på vädret som har varit svalt, mestadels mulet och mycket blåsigt. Sommarvärmen har fortsatt att hålla sig borta.
Några saker har vi dock lyckats göra under veckan. Vi har putsat några av kornas betesfållor, en ständigt återkommande sysselsättning. Kobetet är totalt 10,5 hektar fördelat på tre fållor. Tidigare använde vi ett system med flera små fållor och växlade varannan dag. Det fungerade bra men var för arbetsamt. Vi har köpt en ny betesputs och den gör ett bra jobb. Det har varit lite si och så med putsningen men nu har vi fått mer ordning och det ger resultat. Vi har korna inne på natten och det är egentligen synd med tanke på årets betestillgång.
Ladugården kräver sitt underhåll och problem med återkommande stopp i urindräneringen har gjort att vi måste bila upp avlopp till dräneringen.
Höet i ladan verkar ha torkat bra, trots att de sista lassen som vi körde in var sega. Vissa år har det hänt att vi har slagit av torkfläktarna för tidigt och att en del blivit förstört. I år verkar det som om vi har lyckats få det ordentligt torrt.
Det börjar nalkas andraskörd och om vädret tillåter så kan vi förhoppningsvis börja ensilera nästa vecka. Det gäller bara att bonden på gården får fart under stövlarna...

Persöfjärden10 augusti 2001: Ensilageskörden regnar inne Vädret har fortsatt att vara kyligt och mulet här uppe i norr. Nattetid har vi haft temperaturer under fem grader och det har regnat någon skur i stort sett varje dag. Det märks att dagarna blir kortare och vi har till och med börjat tända lamporna. Hösten närmar sig med stormsteg.
Det ostadiga vädret har gjort att vi inte har kunnat ensilera ännu. Enligt våra planer så skulle vi nästan vara färdiga vid det här laget men som alltid så måste vi rätta oss efter vädrets makter. Vi har 20 hektar grönfoder som vi inte riktigt vet vad vi ska göra med. Förmodligen kommer vi att rundbala en del åt ungdjuren och sedan köra bort resten. Det känns tråkigt att inte ha användning av det man odlar men samtidigt så är det ett gissel att rundbala mer än man behöver och sedan inte veta vad man ska göra av balarna nästa år.
Kalvningarna fortsätter och det blir allt mer att göra i ladugården. Hittills har vi bara fått kvigkalvar och eftersom vi vill ha höstkalvande kvigor så är det ganska viktigt så här års. Vi fick en tjurkalv men honom tvingades vi ta bort då han mycket obehagligt hade tarmarna utanpå magen.
Vi har problem med dåligt tryck på vattnet och i veckan har vi rensat vattenledningarna från rost och utfällningar. Detta är ett problem eftersom vi har mycket järn i vattnet.
I övrigt har veckan bestått av gjutningsarbete och svetsning i ladugården. Det skulle behövas en man på gården för reparationsarbeten, snickeri, städning och allmänt underhåll.
Tyvärr är semestern slut för mor och det märks framförallt genom ensidigare kosthållning...

Persöfjärden 17 augusti 2001: Regn och åter regn Nu börjar vi också ledsna på det ostadiga vädret. Tanken var att vi redan skulle ha ensilerat andraskörden men det regniga vädret med kraftiga skurar har stoppat våra planer även den här veckan. Det behövs fem dagar med stabilt väder för att kunna fylla silon. Vi har slagit ut en del av grönfodret och nu hackar vi det och kör det till en granne som gör en limpa. Det har växt bra och det är aningen sent att skörda det nu. Vallinsådden ser också ut att ha kommit bra. Nästa år planerar vi att så in en del av vallen rent för att slippa jobbet med att köra bort grönfoder som vi inte vill ha. Man får slå av insådden några gånger med betesputsen men fungerar det så är det ändå lindrigt jämfört med att köra bort en gröda.
I helgen var det gårdsvisning på två nybyggda ladugårdar i Pitebygden. Det var mycket imponerande lösdrifter för 120 respektive 130 kor. Man blir förvånad över hur lugnt och tyst det är trots så många djur. Något vi funderade över var hur man löser betsdriften med så stora besättningar och lite vallar i närhet till ladugården. Reglerna för betsdrift lär ju bara bli hårdare. Det är roligt att se framåtanda hos bönderna och att de vågar satsa. Det behövs och framför allt här uppe i norra Sverige.
Veckan har inte bjudit på några större händelser, vi är i väntans tider. Bonden har varit mer halt än vanligt och det har lett till att stillsamma uppgifter som kontorsjobb har prioriterats. Bonden har också, kanske som en av de sista, dragits med i mobiltelefontrenden. Problemet är bara att lyckas pricka knapparna och trycka rätt när man ska svara...

Fortsättning