Bondebloggen, Clas
Efter en lång tids uppehåll i skrivandet har tiden och inspirationen infunnit sig samtidigt så förhoppningsvis ska jag få ihop några rader om vad som hänt under vintern.
Hela familjen har haft en släng av influensan och i Ingrids fall bar det sig inte bättre än att den utvecklades till lunginflammation med hög feber och hosta. Den gav sig dock efter två penicillinkurer men det tog tid. Hon var knappt utanför dörren på tre veckor.
Vi har haft en intensiv kalvningsperiod. Under två månader har vi fått 25 kalvar varav två tvillingpar, det betyder att under det senaste året har vi fått sex tvillingpar, alltså tio procent av kalvningarna. Kalvamman är överfull så vi har några kalvar bredvid som vi ger i hink. Dock kommer trycket på amman att lätta ordentligt den närmaste veckan då ett antal kalvar är gamla nog att klara sig utan mjölk och får flytta till en annan avdelning.
I övrigt har det fungerat bra i lagården, få sjukdomar förutom någon enstaka mastit. Vi hade klövverkaren här för någon vecka sedan, efter det har vi haft några halta men det är mest att de inte är vana att gå med nyfriserade tår.
Jag har seminerat snart i två månader och det går väl skapligt, ibland går det jättebra, tror jag i alla fall, men ibland undrar jag om det var vettigt att jag gick kursen. Jag har inte fått någon konstaterat dräktig än men det är några som inte visat brunst efter seminering så förhoppningsvis kan det vara någon kalv på gång.
Vargen jag skrev om förra gången passerade genom byn här igen några veckor efter att de hade flyttat den till Uppland. Det är tydligt att den trivs bättre i Norrland.
Vid den här årstiden är det annars en del kontorsarbeten, bokföringen är inlämnad till Driftbyrån och SAM är inskickad.
Vi fick häromdagen ett krav på återbetalning av stöd för ekologisk odling. Det var ett fel jag hade gjort 2004 som de upptäckte vid en koll 2007. Jag hade skrivit att skiftet var 1,91 hektar när det enligt deras beräkningar är 1,85. Återkravet är därmed 30 kronor men jag behöver inte betala någon ränta i och med att det har gått så lång tid. Vad säger man? Jag blir bara trött.
Just nu är vi på Visingsö. Vi har avbytaren några dagar och åkte ner hit för att möta våren. Nu kom vi hit några dagar för sent eller är det möjligtvis lite för tidigt för här har det inte varit någon vårvärme. Vi har haft både frost och snö och dessutom en hård vind. Vädret till trots har vi kunnat göra en del trädgårdsarbeten. Bland annat har vi huggit ur ett dike som ska grävas ur.
Den nu riksbekanta vargen som så gärna vill vara i Norrland men som myndigheterna envisas med att kosta på flygresor söderut besökte vår by förra veckan. Flera av våra grannar såg den men vi såg bara spåren efter den här på gården. En av våra kattor försvann i samma veva och Ingrid misstänkte att vargen hade försett sig. Det visade sig dock att Hagge hade blivit instängd i stallet. Vi har inga djur där men däremot förvarar vi kattmaten där så när Hagge blev utsläppt efter några dagar var han vid god vigör.
Vargen sövdes på en myr alldeles utanför byn och skickades till Uppland. Vi får väl se om den kommer tillbaka igen. Det var i alla fall ett trevligt besök vi fick och jag har hellre en varg omkring byn än en björn. Vargen är ett skyggt djur och skulle aldrig anfalla någon människa, där är jag mer osäker vad det gäller björnen.
Det är nu tre veckor sedan jag skrev och man kan undra var den tiden tog vägen, i och för sig har det varit fullt upp men tiden bara flyger iväg. Om vi börjar med vädret så har det varit rejält vinterväder med åtskilliga minusgrader, just nu omkring – 5 men förra veckan var det nära -30. Vi har inte fått något mer snö men vi har mer än vi behöver, omkring 70 cm.
I lagården är det full fart, vi har fått 15 kalvar den senaste månaden varav fyra kom på några timmar en lördagsförmiddag. Alla kalvningarna har gått bra men en av korna fick vi ta hem veterinären till för hon hade ramlat sedan hon kom ut i lösdriften igen och låg så illa att hon inte tog sig upp. Det var nog en kombination av olycksfall och kalvförlamning. Jag trodde faktiskt hon var död när jag hittade henne, men hon piggnade till lite när vi baxade henne till rätta så vi ringde veterinären. Kon hade en temperatur på 35,3 grader och blev behandlad för kalvförlamning. Vi var fortfarande inte säkra på om hon skulle överleva eller om hon brutit något. Hon fick ligga i några timmar inbäddad i hästtäcken och sedan klev hon upp. Vi tog ut henne i en behandlingsbox där hon fick vara i ett par dagar. Nu är hon ute i lagården igen och verkar inte fått några men.
Vad det gäller seminkursen så är ju sista kursdagen hemma på gården och vi hade sådan tur att tre kor skulle semineras den dagen. Det kändes bra att kunna seminera så många och ha expertis bredvid sig som kunde kolla att jag var rätt. Jag har även seminerat utan hjälp och det kändes riktigt bra.
I övrigt har vi hunnit med ett barndop, vårt barnbarn Elias döptes i Brunflo kyrka sedan var det lunch här hos oss. Jag har även varit på mjölkföretagardagarna i Borlänge. En intressant tillställning med många bra föredragshållare.
Då var man på väg hem efter avslutad seminkurs och jag ska försöka sammanfatta det hela. Det har varit en mycket bra kurs med trevliga kurskamrater och instruktörer som hade nära till skratt. Vi har nu inte bara skrattat utan vi har faktiskt lärt oss grunderna i hur man seminerar en ko. Jag vill poängtera att vi inte är färdiga seminörer men med lite träning så lär vi komma dit. Som de flesta mjölkbönder har jag varit med om många semineringar men att det skulle vara så pass svårt det trodde jag inte. Efter de första praktiska övningarna på levande kor var jag nästan beredd att ge upp det här med att seminera, det var som att med förbundna ögon hitta någon sorts struktur i en geléklump. Våra instruktörer var dock några envisa rackare som hela tiden peppade oss att fortsätta. Sista dagen lyckades jag dock få någon sorts ordning på det hela och förhoppningsvis med lite träning ska jag lyckas får våra kor dräktiga. Efter den här kursen har jah fått en annan syn på seminörernas yrkesskicklighet.
Jag höll på att missa seminkursen. Vi blev stående i Tierp med trasigt lok. Det tog ett par timmar att byta ut det så när vi rullade in på Uppsala central var vi fyra timmar försenade alltså den tid då kursen började. Jag kastade mig i en taxi och nådde till Kungsängen samtidigt som de ringde och undrade var jag var.
Vi började med en del teori sen fick vi prova på livmödrar(heter det så) från slaktade kor. Det såg lite äckligt ut med ett helt bord med slaktavfall men man vande sig och när det sedan var inmonterade i en plastlåda som skulle föreställa en ko hade man helt kommit över äckelfaktorn.
- 1 av 5
- ››
Bondebloggen
Dagboksbönderna har blivit nya Bondebloggen. Här kan du följa tre gårdars dagliga liv, från Persöfjärden norr om Luleå, via Lärmens utanför Östersund och ner till Jussberg i Östergötland.
Till: Bondebloggen
Bloggare
