Det finns mycket älg i Sverige. I alla fall om man jämför med andra områden i världen på samma breddgrad.
Tidigare har älgavskjutningsstatistiken som kommer från länsstyrelserna, sammanställts av Naturvårdsverket men sedan 2005 svarar Jägareförbundet för denna sammanställning. Foto: Svenska Jägareförbundet
I början av 1800-talet fridlystes älgen. Då fanns det bara omkring 1?000 djur i Sverige. Sedan dess har stammen växt ordentligt, men någon naturlig storlek på älgpopulationen finns inte längre. Det är vi som bestämmer, menar forskare.
- Sedan 1500-talet har vi jobbat med att få en större älgstam. Det lyckades vi med i mitten av 1900-talet, bland annat med hjälp av trakthyggesbruket och hårdare jaktregler. Det är till stora delar skogsbrukets och jägmästarnas förtjänst, säger Kjell Danell, professor på institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU.
Många tycker att vi nu har fått en "onaturligt" hög älgpopulation.
- Vi har förändrat den svenska naturen så starkt att det inte går att säga vad som är naturligt eller onaturligt. Naturen är så förstörd att den inte ger oss någon kompasskurs längre.
Krister Mild, biolog på Naturvårdsverket, berättar att synen på älgpopulationens storlek är en annan i våra grannländer.
Ibland annat delar av västra Ryssland, där skogbruket inte är så utvecklat men där det är gott om varg, är älgpopulationen mycket lägre än i Sverige.
- Där kan den ligga på tre till fyra älgar på 10 000 hektar. När det var som mest i Sverige på 70-talet hade vi uppemot 20-25 älgar per 10 000 hektar. I dag är det mycket stora variationer i landet. Det kan ligga på mellan 5 och 15 älgar per 10 000 hektar, beroende på var i Sverige man är. Det gör att betesskadeproblematiken inte är jämnt spridd över landet.
Vilka intressen som vinner mest gehör i älgfrågan är omdebatterat.
- Om vi vill ha mycket eller lite älg är en demokratisk fråga, naturen gråter ju inte, utan vi har tagit över frågan. Och om man inte hörs från någon sida i debatten, då får man ju tala tydligare, säger Kjell Danell.
