Motsättningen mellan rika och fattiga tog sig ytterligare ett tydligt uttryck under måndagen då plenarsessionen på klimatmötet fick avbrytas sedan en rad utvecklingsländer lämnat mötet i protest.
Det har beskrivits som ett ödesmöte för planetens framtid. Bella center i Köpenhamn med alla sina mötesrum och delegater från hela världen står i fokus.
Under tisdagen börjar de stora elefanterna, politikerna, anlända för att slutligen mangla fram någon form av konsensus.
Tjänstemän på olika nivåer har hittills malt igenom dokument, utkast och förslag som en förberedelse för sina politiker. Men sprickorna är tydliga även på den nivån.
Under måndagen fick plenardiskussionerna tillfälligt avbrytas sedan en rad utvecklingsländer, med de afrikanska staterna i täten, lämnat sina arbetsgrupper och marscherat ut i protest. Utvecklingsländerna är upprörda över att i-länderna, som de uppfattar det, försöker kravla sig ur kyotoprotokollets redan beslutade utsläppsgränser.
I Kyotoprotokollet slås fast att de rika länderna ska gå med på bindande utsläppsminskningar, vilket u-länderna inte behöver göra.
Utvecklingsländerna tänker inte fortsätta förhandlingarna om inte samtalen om en förlängning av kyotoavtalet kommer i första rummet. Långsiktiga visioner om världens gemensamma åtagande för att hindra klimatförändringarna är de beredda att diskutera först därefter.
Utvecklingsländerna anser att de rika länderna vill försena diskussionerna om det enda verksamma verktyg som står till buds, nämligen Kyotoprotokollet. De fattiga länderna, som också är de som drabbas hårdast av växthuseffekten, vill ha ett resultat i Köpenhamn som garanterar kraftiga minskningar av koldioxidutsläppen.
Oron för att det inte ska bli ett avtal i Köpenhamn märks på flera håll. Men som en person insatt i förhandlingarna uttryckte det:
- Över 130 av världens regeringschefer kommer inte till Köpenhamn om man inte menar allvar!
