|
Torsdag 8 oktober 2009
Låt lagen gälla även i skolmatsalen
Debatten om vilka krav en kommun kan ställa på de livsmedel den upphandlar har tagit en sväng åt fel håll. Det har danskar och Konkurrensverket sett till.
I somras beslutade Laholms kommun om en livsmedelspolicy som innebär att den mat som serveras i kommunens skolor och vårdinrättningar ska vara producerad enligt svensk miljö- och djurskyddslagstiftning. Laholm följde därmed efter Mellerud och Åmål, som var först med sådana beslut. Fler kommuner är på gång.
Det något anonyma Miljöstyrningsrådet kom därefter med ett utlåtande: "Det verkar orimligt att det offentliga med ena handen skapar en lagstiftning som innebär merkostnader för svenska bönder och med den andra handen köper billigt kött från utländska leverantörer som inte omfattas av de strängare reglerna för djurskydd."
På Miljöstyrningsrådets sajt finns en rad handlingar i vilka rådet framhåller att det bör vara möjligt för offentliga upphandlare att ställa djurskyddskrav. Rådet arbetar för att stödja företag och offentlig förvaltning i miljöarbetet, bland annat i upphandlingsfrågor, så det borde ju veta.
Nu har den danska slakterinäringen lagt sig i. Att svenska kommuner ställer djurskyddskrav är diskriminerande, heter det. Var och en får ju slåss för sin sak, men nog klingar den danska kritiken falskt när danskarna själva föder upp Englandsgrisar för att tillgodose högre djuromsorgskrav från brittiska handelskedjor. Skulle inte sådana krav också vara handelshinder?
Det svenska Konkurrensverket håller med danskarna. "Att svenska produkter har en sämre konkurrenskraft än produkter i andra länder på grund av en hårdare lagstiftning som bland annat leder till högre produktionskostnader kan inte heller, enligt Konkurrensverket, utgöra ett skäl för enskilda myndigheter att ställa vissa krav vid offentlig upphandling", skriver Konkurrensverket på sin sajt.
Miljöstyrningsrådet och Konkurrensverket har varsin uppfattning. Gemensamt har de att de tycker att frågan borde prövas i domstol.
Jo, en sådan prövning borde ske. Fast något annat resultat än att kommunerna har rätt att ställa krav på svensk lag skulle vara orimligt. Nog ska en köpare få ha en kravspecifikation. Hur fri är konkurrensen om den ene tyngs av extra krav och kostnader men inte den andre? Är det den svenske eller danske producenten som är diskriminerad? Hur kan en kommun hävda att skolbarn och gamla ska äta mat producerad med metoder som är förbjudna i Sverige?
Lars Vernersson
040-601 64 75
lars.vernersson@lrfmedia.lrf.se
|