Frivilliga uppgörelser ger i praktiken bättre ersättning än att driva intrångsfrågor i domstol, konstaterar en statlig utredning.
Utredningen visar att antalet ersättningsmål enligt expropriationslagen minskat påtagligt medan målen enligt fastighetsbildningslagen ökat, mycket beroende på det stora antalet ersättningsmål enligt ledningsrättslagen.
I praktiken handlar dessa ärenden om mobilmaster och breddade ledningsgator. De senaste årens stormar har därtill drivit på utvecklingen genom att mera mark behövs för att trädsäkra elledningar och järnvägssträckor.
Görs ofta upp i godo
För 30 år sedan var det till runt 80 procent det offentliga som drev ärendena. I dag handlar det i två fall av tre om privata aktörer.
Så mycket som 95-99 procent av intrångsärendena löses genom frivilliga avtal, både vad gäller markåtkomst till ersättningsfrågor.
Utredningen visar också att det är mycket vanligt att ersättningsfrågan görs upp i godo även om det krävts tvång för att komma åt egendomen. I bara tolv procent av de ärenden som studerats hade ersättningsfrågan inte lösts genom överenskommelser.
Bedöms med enkäter
Huruvida det skiljer i ersättning mellan tvång och avtal bedöms med enkäter som grund.
De flesta av de tillfrågade har uppfattningen att frivilliga uppgörelse ger högre ersättning, uppskattningsvis 10-20 procent.
Ett skäl antas vara att den som annars tvingas expropriera får vänta längre, ta högre kostnader och riskerar negativ publicitet.
